Counterline
One

Det tillhör inte vanligheterna att jag får skriva om band från Bogota i Colombia men det är roligt att få lyssna på saker från lite mer ”exotiska” platser, platser som jag troligen själv aldrig kommer att besöka. One kallar de sitt första album och det ser ganska AOR-igt ut om man säger så, både logga och omslag passar det formatet väl. Det är förstås ingen direkt udda genre de givit sig på, men det går förstås att komma med lite fräschare inslag även i den genren även om inte Counterline gör det.

Counterline bjuder på AOR enligt formatet, inga överraskningar. Låtarna är klämkäcka, melodiösa med många refränger som är lätta att sjunga med i. Titelspåret är ett utmärkt exempel på detta. Variationen är annars som man kan förvänta sig, vi bjuds inte på några överraskningar eller fräscha idéer. Ibland kan band från andra sidan världen bjuda på lite mer originella inslag, Australiska band är till exempel ofta ganska annorlunda, även Sydamerikaner som dessa kan komma med lite mer exotiska inslag. När jag lyssnade på detta album utan att veta varifrån de kom trodde jag att de var finska, de lät lite som de skulle kunna vara från grannlandet i öst. Eller kanske till och med svenska, men kanske är det främst från skandinaviska band som inspirationen kommer.

Titelspåret är riktigt klämkäckt och medryckande, där händer det att jag kör repeat ett par gånger. Det börjar också bra, men sedan tycker jag albumet somnar av alltmer mot slutet och blir väl på det sättet ett ganska typiskt album för AOR-genren. Därför känns det på många sätt som ett album inriktat på de som redan är inne på AOR, det är inte ett album som på något sätt öppnar nya dörrar eller introducerar nya idéer. På det sättet blir det ju lite tråkigt från ett kreativt perspektiv, men de håller i alla fall speltiden sansad och med en för genren typisk variation kan de säkert hålla de flesta AOR-lyssnare intresserade från start till mål.

One är knappast ett album som kommer kännas essentiellt för någon musikfanatiker men det är ett tillräckligt habilt och bra album för att man ska kunna spela det ett antal gånger. Jag kan tänka mig att jag behåller titelspåret och kanske något ytterligare för den där blandlistan av vassa låtar från annars bortsorterade alster.

HHHHHHH