Caveat
Alchemy

Från Calgary kommer Caveat, ett band som håller till i den tyngre thrashigare metallen. Det är också, enligt uppgifter i pressmaterialet, det metal-band i Alberta som varit aktiva längst. Men trots att de funnits längst i Alberta har de inte direkt bjudit på en hel legion av album, detta är det femte sedan debuten 2003. Det kallas Alchemy och har ett hyfsat snyggt omslag, det breddar dessutom bandets uttryck då de också bjuder på kvinnlig sång för att balansera den manliga vrålaren. ”Förvänta dig det oväntade” avslutas presstexten som följde med detta album, det vill jag alltid kunna göra när jag lyssnar på musik. Men ska man förvänta sig det oväntade när man lyssnar på Alchemy?

Man kan ju alltid göra det, men då blir man besviken eftersom de knappast överraskar nämnvärt. Men visst har de kanske på ett sätt ett hyfsat fräscht uttryck där de thrashar, proggar med dubbla sångare, det är inte supervanligt. Stilistiken känns mer ordinär dock, kanske är det produktionen som plattar till och döljer dynamiken men det känns lite som att genom spåren händer det inte speciellt mycket. Det oväntade är undvikande och inte lätt att hitta. Sångarna är båda ganska ordinära, ingen av dem glänser. Spåren känns också överlag som att de kunde ha varit lite kortare, över sju minuter i snitt och alla spår ligger i spannet knappast sex minuter till åtta och en halv minut. Variationen känns inte så värst stor, och det blir lite segdraget att ta sig genom hela albumet.

Jag vill tro att de försöker göra något spännande, nyskapande, intressant, även dynamiskt och dramatiskt, men de lyckas inte riktigt utan det blir ett album som går lite på tomgång. Det är knappast ett majestätiskt metalliskt angrepp på sinnena, men för den som gillar lite mer komplex thrash metal kanske det kan vara något värt att kika närmare på. Det är trots allt ändå acceptabel musik, visst kan man spela igenom albumet någon gång, men det gör inte något större intryck på mig. Det är ett album som känns ganska platt, ganska blekt.

Ett okej album i kvalité, men knappast ett någon kommer att minnas eller som sticker ut. Det känns som att de hade behövt göra mycket mer än detta, mer dynamisk ljudbild, mer direkta kompositioner, och framförallt lite mer mod eftersom det är oftast försiktighet som leder till tråkiga album. De behöver inte vara rädda för att sticka ut, hellre misslyckade album än tråkiga, tyvärr lyckas Caveat mest med att vara just tråkiga och Alchemy känns som ett album jag snabbt glömmer.

HHHHHHH