B-Squadron
Everything You Hate

Label: Rebellion Records
Tre liknande band: Combat 84/Lost Legion/Angry Agenda

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Rebels Without a Clue
2. I Am War
3. 1982
4. Small Circles
5. Raising Cain
6. 6/6/44
7. LNCCBB
8. Pals
9. Homegrown Hate
10. Do You Know Stanley?
11. Unfriend
12. Everything You Hate
13. Aggro


Band:
Trav - vocals
Max - bass
Key - guitar
Daz - drums


Discography:
Saturdays Soldiers (EP 2015)
Sons Of Tigers (2017)


Guests:


Info:

Released 2021-10-09
Reviewed 2022-05-28

Links:
bandcamp
rebellion records


read in english

Jag antar att det handlar om musikens B-skvadron och att de skapar ett album med allt du hatar, det låter kanske inte så lockande. Tydligen är de ett band som uppnått kultstatus hemma i Storbritannien och utanför, de har hunnit med ett album och en EP före denna. Omslaget är ju inte speciellt snyggt, men det kanske spelar mindre roll. Det handlar om arbetarklassmusik sägs det, vilket kanske är bra med tanke på att arbetare idag är ytterst marginaliserade i en alltmer högerorienterad värld där kapitalet dikterar villkoren och det är omöjligt att nå någon direkt framgång bara genom att arbeta.

Oi, brukar deras stil ibland kallas, punkig rock, skön brittisk dialekt hos sångaren som annars kanske inte direkt erbjuder något överdrivet tilltalande. Det är ett album innehållandes mycket krig och hat, vilket är grejer jag personligen hatar. Krig är bara för revirpissande typer som tror de är alfahannar och en korkad pöbel som följer dem. Hat är ju också direkt kontraproduktivt på alla sätt. Så jag kan ju inte hata deras musik, den har sina uppsidor även om den totalt sätt inte är något vidare.

Risig sångare, simpla och ganska tråkiga låtar gör att sångarens dialekt är en av få genomgående uppsidor. Får mig att tänka lite på Bill Bailey och hans Cockney-rock tugg, på något sätt känns det lite ironiskt. Som att de egentligen mest är ute efter att ploja, att de egentligen inte vill göra bra musik. Kanske vill de föra fram ett budskap men jag känner mig snabbt lite för ointresserad för att orka bry mig – första två-tre låtarna är kul men sedan lessnar jag då det låter ungefär lika hela vägen genom spåren och inget spår känns som att det sticker ut i en positiv bemärkelse.

En musikalisk b-skvadron som man kanske kan sympatisera med på samma sätt som vi ofta tenderar till att sympatisera med ”underdogs” men ur ett konstnärligt eller musikaliskt perspektiv kan man inte se Everything You Hate som något annat än skräp. Simpelt, billigt och tråkigt, inte ens försök till brittisk humor underhåller speciellt mycket – misslyckat!

HHHHHHH