Thy Row
Unchained

Label: Rockshots Records
Tre liknande band: The Scorpions/Megadeth/Queen

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Road Goes On
2. The Round ft. Teemu Mäntysaari
3. Unchained
4. Horizons
5. Hidebound ft. Ben Varon & Ilja Jalkanen
6. Just Fine
7. Down On My Knees ft. Ben Varon
8. The Downfall, Part 1: Killing All Inside
9. The Downfall, Part 2: Beyond Reason
10. The Downfall, Part 3: Fragments Of Memory
11. Blue Blood (X Japan Cover)


Band:
Mikael Salo - Vocals
Jussi Laulainen - Guitar
Ville Vase - Guitar
Juho Jokimies - Bass
Teemu “Snake” Laitinen Drums


Discography:
Thy Row (EP 2019)


Guests:


Info:
Producer on tracks 1, 3, 4, 7, 10, 11: Ville Vase
Producer on tracks 2, 5, 6, 8, 9: Sami Inkiläinen
Vocal producer: Jussi Kraft
Guitar solo producer: Ben Varon
Recording engineers: Jussi Kraft, Ville Vase, Sami Inkiläinen, Mikael Salo, Jarno Hänninen
Bass and drums recorded at D-Studio
Mixing: Jussi Kraft, Nino Laurenne
Mastering: Svante Forsbäck (Chartmakers Mastering)
Synth arrangement/programming: Ville Vase, Jussi Kraft, Sauli Aalto
Additional guitars: Ben Varon, Jussi Kraft, Teemu Mäntysaari
Additional vocals: Ilja Jalkanen, Nino Laurenne
Bass on tracks 2, 5, 6: Lauri Hämäläinen
Cover artwork illustration: Tony Kaikkonen
Cover artwork graphic design: Ville Vase
Booklet layout: Jarmo Paabo, Juho Jokimies
Band photos: Sanna Kaesmae

Released 2021-09-24
Reviewed 2021-10-30

Links:
youtube
rockshots records


read in english

Det blir okedjat när Thy Row släpper sitt debutalbum, det finska bandet har en EP i bagaget sedan tidigare och den nådde väl hyfsade framgångar trots allt. Unchained har väl inget imponerande omslag och när man tittar på vilka band som liknas med dem i pressmaterialet kan det vara lätt att få känslan att det skulle vara något ganska spretigt, det tycker jag dock inte att man kan säga om albumet som snarare känns ganska likriktat genom spåren.

Det är ganska rättfram hårdrock/metal, inga krusiduller eller avvägar, bara tydliga refränger och ganska mycket ös. Sångaren låter som finska sångare ofta tenderar till att göra och produktionen är ganska typisk för något i genren. Väldigt lite, om ens något, känns fräscht eller unikt. Det är väl ett ganska fantasilöst album på det sätter. Samtidigt är det inte otänkbart att det kana nå en hyfsad publik då det är ganska lättillgängliga låtar och väldigt lite som skrämmer bort fans.

Jag skulle påstå att det är ett album som fungerar ganska väl, som har musik för att nå en vid målgrupp och som känns sådär lagom oförarglig för att passa i breda sammanhang. Det spelas på säkra kort och låtarna känns väldigt bekanta trots att de är nya, lite blir känslan att de nästan bara försöker undvika att göra ett dåligt album och därför bara kör beprövade knep, vilket ger ett ganska trött resultat.

Unchained är okej på många sätt men det är samtidigt inte ett album som fängslar mig, inte det minsta faktiskt. Låtarna känns acceptabla men det är lite som hissmusik för min del, bara en ljudkuliss som jagar bort tystnaden. Jag skulle rekommendera er som gillar den rättframma hårdrocken att hellre kika på de tre banden vi skrivit som liknande, för allt sådant är betydligt bättre än detta. Thy Row har en lång väg att vandra om de vill vara intressanta, och det första de bör göra är att bränna kartan och hitta på något eget istället för att vandra de mest vandrade vägarna – de bästa banden gör mer än att apa efter sådant som andra redan gjort, kanske något för Thy Row att tänka på.

HHHHHHH