Sun of the Suns
Tiit

Intelligent och tankeväckande sci-fi metal med ett framtida dystopiskt tema, och gör anspråk på rollen som innovatörer inom extremmetallen. Verkligen? Det borde med andra ord vara helt fantastiskt det som erbjuds från detta italienska band, intelligent, innovativt, spännande. Omslaget kanske inte säger samma sak, men den grafiska och musikaliska konsten går inte alltid hand i hand, så vad ska vi säga om Sun of the Suns och deras debutalbum?

At det är groove metal eller deathcore kan vi enkelt konstatera, lite dynamiskt, eller hackigt. Det är många växlingar, men sången är harcore-vrålad och det går inte att låta så mycket mer generisk i det gebitet än denna sångare gör. Annars är produktionen bra, starka dynamik mellan tyngden och melodierna. Vid första anblick känns det ganska intressant, men lång speltid och att alla låtar byggs ganska likadant gör att det kanske inte har den där hållbarheten som ett bra album borde ha.

På flera sätt ganska intressant men den extremt tråkiga sånginsatsen dämpar det positiva ordentligt. Att man sedan tröttnar på den lite väl tilltagna speltiden och bristen på riktig variation gör inte saken bättre. Jag försöker hitta det där intelligenta konceptet men jag antar att det drunknar i att sånginsatsen inte riktigt kan förmedla det intelligenta innehållet, vi säger det. Så jag tycker väl inte direkt att Sun of the Suns imponerar, det är faktiskt ett ganska tråkigt album som väldigt sällan griper tag i mig, kanske aldrig faktiskt.

Inte ett av de finare albumen i Scarlet Records katalog, jag antar att det kanske duger för den som dras till genren men jag har svårt att uppbringa något större intresse. Kanske försöker de åtminstone och det ska väl ses som positivt bland så många band som inte har den minsta önskan att göra något eget. Men även om skivbolaget skriver om innovativa och intelligenta idéer är slutresultatet väldigt blekt och jag har svårt att se så värst mycket positivt med Tiit.

HHHHHHH