Soulskinner
Seven Bowls of Wrath

Jag skrev om Souls of Diotima för några år sedan, var väl sådär lagom imponerad då. Nu kommer det med fortsättning på sin historia som de inledde i och med förra album The Sorceress Reveals – Atlantis, den här heter Janas och har ett ganska snyggt skivomslag. Det är bandets fjärde album, det första kom 2011 och precis som de tidigare är det inspirerat av Medelhavet och de atmosfärer som finns där.

Kvinnofrontad melodiös metal, kanske ingenting stilistiskt uppseendeväckande. Men bra producerat, trevligt album, bra sånginsatser, hygglig variation och med drygt trekvart speltid blir det ganska sansat när det kommer till speltid också. Inte mycket att klaga på när det gäller produktionen, det känns som en ganska logisk fortsättning till det förra albumet.

Inget direkt överraskande album, inte med förra som referens. Det är ganska mycket samma stil som senast, men kanske lite mindre utfyllnad nu då det var mer interludier och liknande på föregående albumet. Ett bra album, men jag saknar det där lilla extra med riktigt vassa hitlåtar och en dynamik som drar en till albumet – lite platt skulle jag nog ändå påstå att det album är, kanske lite försiktigt. Jag tycker nog att det hade kunnat ta lite mer risker, varit lite mer kreativt äventyrslystna – lite mer drama, det blir ju lite ”middle of the road” som de säger på engelska.

Jag har inga större klagomål på detta album, det är bra och innehåller bra låtar. Jag har visserligen sedan inte några direkta hyllningssånger till albumet då det inte kan beskrivas som vare sig originellt eller minnesvärt, visst borde de väl kunna göra mer än så här? Om inte kanske det inte finns alltför stor anledning att följa Souls of Diotimas framfart, men visst kan det nog vara intressant för den som uppskattar den kvinnofrontade och melodiösa metallen även om inte heller dem bör hoppas för mycket. Det är ett trevligt album men det finns betydligt bättre alternativ.

HHHHHHH