Sepiroth
Condemned to Suffer

Ett band som kallar sig Sepiroth, det måste ju vara spännande. Det får ju åtminstone tankarna att vandra till en viss sjua från många år tillbaka. Bandet i sig är inte lika gammalt men de har ett par album i bagaget och nu kommer de alltså med Condemned to Suffer, det låter förstås inget vidare men kanske var det vad som skulle hänt om Sephiroth fick bestämma, då hade världen fått lida. Men vad har då detta holländska bands nyaste album att erbjuda?

Dödsmetall, är ju en tydlig genrebeskrivning man lätt slår an när man lyssnar till vad Sepiroth erbjuder. Det är inte direkt nyskapande, det är mer traditionell dödsmetall med vrålig sång och gruffiga gitarrer, det är aggressivt med smattrande trummor och så vidare. Vi får en låtvariation som är ungefär densamma som det ofta kan vara på liknande album, inga större överraskningar, eller ens några. Men det är kort och koncist med en speltid på trettiofem minuter som indelats i tio spår.

Ett album som man kanske inte lider när man lyssnar på, samtidigt kan jag inte påstå att det imponerar. Faktiskt inte alls. Det är inte heller dåligt, det låter väl rätt okej egentligen men utan det där som fångar intresset eller fantasin. Visst kan man lyssna på det och gillar man det traditionella dödsmetallen finns det nog en god chans att man uppfattar detta album som bra, men jag har svårt att se att man verkligen hänrycks av ytterligare ett dödsmetallalbum, det finns ju redan en hel uppsjö av dem och några är trots allt riktigt intressanta även om detta inte passar in i den kategorin.

Att lägga tid på detta album är kanske inte den mest väl spenderade tiden, därmed inte sagt att det inte är värt att kika närmare. Dödsmetallfanatikern kanske finner det värt att titta närmare på vad Sepiroth har att erbjuda, men jag tror inte att de kommer att gå hem i några bredare kretsar. Svaret kan nog sägas vara: inte speciellt mycket.

HHHHHHH