Rezet
Truth in Between

Sanningen är väl ofta någonstans emellan, det är en sanning som Rezet valt som titel för sitt nya album. Ett album med relativt kul omslag. Det är annars ett band vi kanske inte varit överdrivet entusiastiska till hittills – men kanske den här gången, senast jag skrev om dem tyckte jag att de tagit ett steg framåt jämfört med tidigare. Så kanske också denna gång, det är inte stilistiskt olikt vad de gjort tidigare.

Det handlar om thrash, men ganska fräsch sådan trots allt. Jag tycker väl också att sångaren blir allt bättre, rätt bra på det här albumet faktiskt. Den som föredrar den lite mer ålderdomliga thrash-metallen kan nog se det som lite polerat, det är väl attityden som kanske kan påstås saknas lite. Det är kanske lite snällt. Men det är hyfsat producerat, där kan man inte klaga, däremot kan man klaga på 57 minuter speltid, det känns alldeles för väl tilltaget, kanske klippa bort åtminstone tre av spåren.

Ett av de där albumen där man hinner tröttna fler gånger om innan det tar slut, jag efterlyser ett tuffare urval, mindre kvantitet och mer kvalitet. Skulle de sållat bättre och givit mer tid och energi till inspelningen av färre låtar hade detta album säkerligen nått högre höjder. Men Rezet vill ta för mycket av vår tid i anspråk och de är lite för fega för att våga ta ut svängarna ordentligt – jag tycker att albumet känns lite platt, det är definitivt inte minnesvärt.

Sanningen är väl att detta album är bra på många sätt, med bra sångare och fräsch ljudbild och så vidare. Det jag saknar är de där riktigt vassa låtarna, idéerna som ingen eller få andra haft, det känns inte riktigt som att Rezet vågar. Det kan du förstås vara så att de inte har mer eller bättre idéer än de vi får här men min känsla är att de borde kunna vara bättre, det finns kvalité hos bandet men jag tycker inte att Truth in Between visar vad de kan. Det är ett gott hantverk men knappast minnesvärt.

HHHHHHH