Prestige
Reveal the Ravage

Finsk thrash metal inspirerad av Bay Area och kanske i viss mån den tyska thrashen. Ett band med konstnären Jan Yrlund som medlem och omslagsartist, omslaget är dock knappast ett av hans bättre. Bandet har varit med ända sedan åttiotalet faktiskt, men de dog väl i början av nittiotalet för att sedan återupplivas under de senaste åren, detta är deras fjärde album.

Egentligen säger väl omslaget hyfsat tydligt vad man kan förvänta sig från detta album, ganska klassisk thrash. Rivigt med rivig sånginsats, inga direkta krusiduller eller konstigheter – enligt formatet. Inga överraskningar och en ganska typisk variation av låtar, inget som får en att höja på ögonbrynen. Produktionen är kompetent och drivet i låtarna ganska starkt. Med dryga 43 minuter är också speltiden sansad, så man kan väl tillstå att det är en solid produktion på de flesta mätbara sätt.

Bra album, rivigt och energiskt med ganska trevliga låtar. Ingenting överdrivet fantastiskt dock, ingenting som kommer att skriva in sig i historien eller kommer att finnas med när man sammanfattar det bästa från 2021. Lite kan man ju fråga sig om det var värt att återväcka Prestige efter så många år, varför inte något nytt? Då hade de dessutom kunnat dumpa det där bedrövliga bandnamnet som knappast lär vara speciellt mycket till nytta för deras popularitet. Jag har hört bättre.

Överlag ett trevligt thrash metal-album, det sticker väl inte ut på något sätt och man tröttnar relativt snabbt eftersom nytänkandet saknas. Gillar man thrash kan det vara värt att ge Prestige en chans, gör man det inte är det knappast ett album som förändrar den uppfattningen. Det är ett bra men inte särskilt spännande album, ganska typisk thrash metal.

HHHHHHH