Neumatic Parlo
Random Toaster

Det tycks vara köksattiraljer som gäller för Neumatic Parlo, nu använder de börden de skar upp i första albumet i en slumpmässig brödrost. Ett gult album. Eller snarare en fem spår lång EP i digi-format. Inte snyggt omslag. Men har då kvintetten jag inte direkt hyllade för debut-EPn förra året något kul att komma med?

Nja, därom kan nog det tvistas en del, det är en vidarebyggnad av vad de gjorde senast. Fuzz, garage, retro, psykedelisk pop, det är väl vad jag tänker när jag lyssnar, sådär nostalgiromantiskt som så mycket annat. Men åtminstone en liten bit från det mest vanliga vilket alltid känns positivt. Produktionen är hyfsad den här gången men jag kan ändå inte hjälpa att fundera lite över tanken med avslutande spåret, vad var poängen med ett så tystlåtet spår?

Framsteg! Det är roligare än senast och ganska bra faktiskt. Men knappast något för historieböckerna, eller något man skriver storartade hyllningar till. Jag har hört bättre i genren, många gånger. Men visst kan det säkert fungera och det är ju knappast negativt att konstatera att de gjort stora framsteg från förra året. Om de utvecklas i den takten kanske det faktiskt kan finnas hopp om något riktigt intressant framöver. Men vi får se, jag tycker nog att de måste våga mer för att verkligen bli intressanta, de lutar sig fortfarande lite mycket mot sådant som redan är beprövat.

Senast skrev jag avstå, den här gången tycker jag att man kan ge det en chans om man gillar den stilen av musik. Det här är klart bättre än förra året och ett intressant framsteg. Knappast ett starkt lysande album men åtminstone ett bra sådant och det kan ju räcka långt bara det.

HHHHHHH