Neil Merryweather
Kryptonite

Igår skrev jag om Merryweathers Space Rangers, under etiketten Neal Merryweather & The Space Rangers släppte han sedan Kryptonite året efter. Jag betitlar bara artisten som Neil Merryweather eftersom det är vad som står på omslaget. Kryptonite är ett album med gott anseende bland fans av det mer psykedeliska eller prog-rockiga, åtminstone om jag ska tro vad jag läser när jag gör research. Men som jag skrev i den förra recensionen om den andra återutgåvan så slog Neil aldrig riktigt igenom, och han avled tidigare år så det är väl en lämplig tidpunkt för att ge hans album från 1975 nytt liv.

Detta är ett sjuttiotalsalbum, det är ganska tydligt när man hör det. Psykedelisk och proggig rockmusik, påminner en del om Hawkwind, som jag också nämnde i förra recensionen. Stilistiskt är Kryptonite lite tyngre än Space Rangers, också lite bättre producerad och bättre konstruerad som album. Där Space Rangers var aningen spretig och fragmenterad känns progressionen mellan låtarna mer logisk på Kryptonite, det känns som ett mer moget och genomarbetat album. Återigen tycker jag att remastringen håller god klass och ger albumet nytt liv utan att ursprunget tappas bort. Omslaget är väl kanske inte det mest lysande dock, men tillsammans med Space Rangers kan det vara ett par kul sjuttiotalsvarianter att lägga till i samlingen.

Kryptonite är bättre än Space Rangers som helhet, dock tycker jag väl att det bästa på Space Rangers slår Kryptonite men i gengäld har inte Kryptonite ens i närheten av de svagheter som finns på Space Rangers. Neil sjunger bra här, det är ganska fräckt och relativt kraftfullt för genren. Ett mer sammanhängande album än sin föregångare och sett till helheten också ett klart bättre album. Om man bara ska välja ett av de två från Merryweather skulle jag rekommendera detta, det är genomgående bra låtar och ett väldigt tilltalande album som även om det låter sjuttiotal ändå är ganska tidlöst.

Helt klart ett kul album som jag kan rekommendera, speciellt till dig som gillar psykedelisk rock och sjuttiotalsrock, det är genomgående underhållande låtar vilket förstås ger oss ett mycket underhållande album. Med Space Rangers och Kryptonite lämnar Merryweather ett starkt musikaliskt arv, han kanske inte riktigt nådde kommersiell framgång men hans album är mer personliga och underhållande än det mesta som går bra kommersiellt – för min del är det betydligt mer intressant.

HHHHHHH