Love Machine
Düsseldorf - Tokyo

Label: Unique Records
Tre liknande band: Kikagaku Moyo/Khruangbin/Heaters

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
01. Düsseldorf-Tokyo
02. Golo Mann
03. Hauptbahnhof
04. 100 Jahre Frieden
05. Lieblingsbar
06. Gunst der Dinge
07. Swimmingpool der Welt
08. Gemeinsam einsam
09. That Mean Old Thing
10. The Animal


Band:
Richard Eisenach - bass guitar, vocals
Noel Lardon - drums, percussion, vocals
Hendrik Siems - guitar, backing vocals
Felix Wursthorn - guitar, synthesizer, lead vocals
Marcel Rösche - lead vocals
Jan Lammert - piano, synthesizer, organ


Discography:
A Present to the Galaxy (2014)
Circles (2016)


Guests:
Daniel Keller - backing vocals
Shumsuke Oshio - Introduction


Info:
Produced by Patrick Stäudle and Love Machine. Recorded in a Schwarzwaldhof and basements in Düsseldorf
Recorded and mixed by Patrick Stäudle
Mastering by Alex Kloss
Photos by Markus Luigs
Bandphoto by Dominik Asbach
Layout by Handrik Siems

Released 2021-02-26
Reviewed 2021-03-03

Links:
lovemachine-band.de
youtube
bandcamp
unique records



read in english

Vi besöker exotiska städer när vi lyssnar på vad Love Machine har att erbjuda, eller kanske främst den exotiska tyska staden Düsseldorf. Ett album där bandet för första gången nyttjar sitt hemspråk tyska i de flesta av spåren, dessutom ett album som de spelat in på en gård i Schwarzwaldskogarna och i källare i hemstaden Düsseldorf. Dessutom ett vitt och fräsigt omslag med röd text, det borde ju betyda kvalité, eller?

Musikaliskt är det lite alternativrock, lite tysk krautrock, fuzz, psykedeliska inslag och så vidare. Kreativt är det kanske lite, jag tycker dock inte att sångarna förmedlar något till låtarna så den insatsen känns ganska tråkigt. Inte heller ljudbilden känns särskilt speciellt och den där gårdsreträtten och källarhistorierna känns mer gimmick än som något faktiskt bidragande till helheten. Variation får vi dock, och en del platser, och kanske även viss emotionell respons, även om det som helhet kanske inte riktigt biter tag i mig – men speltiden är kort och det är ju alltid bra, speciellt när man saknar lite dynamik.

Känns som musik för de frälsta, själv tycker jag mest att det känns händelsefattigt och tråkigt, lite som ditt nya profillösa AOR- eller heavy metal-band som översvämmar inkorgen med hoppfulla mail om recensioner och intervjuer. Därmed inte sagt att alla sådana band är tråkiga och ointressanta, det finns alltid undantag, precis som i den alternativa rockstil som Love Machine företräder, men Love Machine är inget sådant undantag. Deras Düsseldorf – Tokyo känns mer som en stad belamrad med skitig kolindustri, med nedgångna fabriker och grå människor vars mest utmärkande drag är gamnacken. Ingen aning om Düsseldorf eller Tokyo är så, jag har inte varit i någon av de städerna och Love Machines senaste alster ökar inte direkt viljan att resa dit.

Är det värt att kika närmare på detta album? Nej, jag vet inte om det är värt att lägga tid på detta album, det känns inte speciellt intressant eller speciellt bra. Men visst, gillar ni vad bandet gjort tidigare och liknande musik finns det väl säkert chans att ni gillar även detta, men jag har svårt att se att det ska vara ett album som närmar sig topplistorna när 2021 ska sammanfattas.

HHHHHHH