Lehnen
Negative Space

Det blir negativt när Lehnen kommer med ett nytt album, ett album som annars har en hyfsat flott grafisk framtoning. Men hur det ser ut är ju en sak, hur det låter en annan. Österrikarna sägs utforska sociala konstruktioner och så vidare, utan att ge några svar. Låter som kvalitetsforskning skulle man kanske kunna påstå, kanske. Annars gör pressmaterialet stor sak om att de spelat med diverse band i samband med tidigare släpp och att de bjuder på skönhet och aggression.

Stilistiskt är de väl på många sätt ganska typisk hårdrock, hyfsat medryckande refränger och ganska lättillgänglig musik. Kanske inte det mest spännande bandet sett ut det kreativa perspektivet. Kanske inte heller sådär överdrivet varierat över s de tio spår som albumet erbjuder, speltiden är dock ganska vettig. Produktionen känns modern, sångaren är inte speciellt spännande eller engagerande, låtarna känns snickrade mer enligt en mall än ur något kreativt tänkande.

Negative Space är ett hyfsat trevligt album att lyssna på, det går väl inte att säga så mycket annat än att det är väldigt välgjort. Kanske ändå att titelspåret känns vassast men det är väl inget av dem som sticker ut överdrivet mycket – vill man hårdra det kanske man skulle kalla det lite slätstruket, det är i alla fall inte speciellt dramatiskt ur det kreativa perspektivet. Och det finns många album som är bättre eller mer intressanta, så frågan är väl vilket intresse ett band som Lehnen då kan röna, de är ett solitt band men samtidigt är det ju svårt att säga att solitt är ett bättre val än något mer dramatiskt och vågat.

Nog hade inte fräscha tankegångar varit av ondo, inte heller hade en och annan hit-låt inverkat negativt på detta album. Men visst fungerar det och man kan lyssna igenom albumet ett par gånger, det kanske inte gör något större avtryck varken ur det positiva eller negativa perspektivet. Jag kan bara konstatera att Lehnen satt ihop ett solitt album.

HHHHHHH