Left Hand Solution
Dead of Winter

Vänsterhandslösning kanske tror att vi lever på södra halvklotet då de talar om Dead of Winter men släpper detta under våren, när snön så sakteliga börjar tina bort. Så var det när albumet släpptes, nu när jag skriver är det bara små snöskvättar kvar i skuggan där stora ploghögar legat och sommaren är i antågande. Detta album är dock kyligt och kanske lite med inslagen av de klagovisor de hade på förra albumet, de gör också en cover på Dolly Partons Jolene. Det som först slår mig är dock att de verkligen borde leta upp någon som kan göra lite roligare omslag åt dem men de kanske inte tycker att det spelar någon roll då det tycks vara digitala släpp som gäller.

Doom metal med kvinnlig sång, på många sätt tycker jag att man kan klippa och klistra beskrivningen jag gjorde 2019 för inte mycket har hänt stilistiskt sedan dess. Jolene bryter av lite, annars är det samma stil på låtarna som senast. Med skillnaden att jag tycker att bandet ljudbild känns fräschare och mer levande. Sångerska Mariana är bra precis som jag skrev senast det begav sig. Tack vare att de slänger in en cover får albumet en annan variation och dynamik än vad vi hörde sist men samtidigt kanske man kan fråga sig varför bandet inte kan skapa samma dynamik i sitt egenförfattade material. Plus dock för att de har en ganska fräsch och relativt personlig stil, och att de skapar korta album som låter alla låtar på albumet hamna i fokus och tar bort känslan av utfyllnad som många längre album kan ha.

Och bra är det, kanske ett svagt steg framåt i jämförelse med förra albumet även om covern Jolene faktiskt inte är något vidare eftersom den är mer trogen originalet än bandet. Men samtidigt är det en kul kuriositet som bidrar med att göra albumet mer dynamiskt så trots att låten i sig inte direkt imponerar så blir den positiv för helheten. Om man ska se till enskilda spår så är det första och sista spåret som glänser mest, det är de två längsta spåren och de gör det starkaste intrycket.

Vänstertummen upp för ett mycket fint album som står sig väl i konkurrens med andra band i genren, och även i den generella konkurrensen. Snäppet bättre än sist skulle jag vilja säga, ni som gillade senaste albumet kommer gilla även detta då det är väldigt likt och något vassare. Det enda jag kan klaga på är coverlåten Jolene, kunde de inte själva skriva något som kunde öka dynamiken på samma sätt? Och om de nu var tvungna att göra en cover, varför inte göra en som faktiskt var bra och intressant? Så den saken stör lite, men det är kanske därför detta album ger ett större avtryck än det förra.

HHHHHHH