Kariti
Covered Mirrors

Täckta speglar kan man behöva om man råkar vara groteskt ful eller bara vill slippa se hur man ser ut. Det är ryskfödda italienska artisten Karitis debut, Kariti (eller карити) är visst slaviska för att sörja de döda, något som kan vara aktuellt i dagar om sjukdom eller annat. Hyfsat intressant omslag har albumet fått och det sägs vara åtta nerskalade sörjande låtar med kusliga sångharmonier och känslosam lyrik på engelska och ryska.

Det är väl inte direkt musik som egentligen faller under Halloweds kategori i och med att det knappast är av något rock-/hårdrockslag. Det är väl mer av det folkmusikaliska slaget där det är mest akustisk gitarr och Karitis stämma som utgör den musikaliska kärnan, det går långsamt, dirge säger man på engelska om stilen, sorgesång kanske på svenska. Det känns som att det mest sniglar på, texterna får jag väl inte direkt ut någonting av då det känns svårt att fokusera på dem och musiken i allmänhet, andra distraktioner som tangentbordsknatter, element, surret från fläktar och ventilation snor uppmärksamheten och dessa känns nästan mer intressant för mig som lyssnare.

Musiken är stämningsfull och kanske även djup men den känns så urbota tråkig att det är omöjligt att fokusera på det. Kariti låter som de flesta kvinnliga hårdrockarna som försöker skapa stämningsmusik, det bli bara något meningslöst – dravel kanske man kan säga. Det står i pressmaterialet att det bör tilltala dem som uppskattar mörka folkmusikartister, och kanske är det så men finns det något tråkigare än folkmusik? Jag gäspar mig mest genom detta och funderar på något annat, såsom livets mörka meningslöshet som verkligen uppenbarar sig när man lyssnar på sådant som detta – då känns allt bara pest och deprimerande, musik ska vara upplyftande det ligger i dess natur.

Nej säger jag, skräddaren säger också nej, det finns ingen anledning att lägga tid och energi på detta album, det må vara stämningsfullt men likaså tråkigt. Tradigare album får man leta länge efter, jag har svårt att komma på något så här på rak arm, men vill du ha något som får dig att tappa hoppet och livslusten kanske det är ett bra alternativ. Stämningarna har sina uppsidor men albumet är alldeles för tråkigt för att jag ska orka lyssna.

HHHHHHH