The Weight
In Control

I pressmaterialet sägs det en del vettigt, bland annat att det finns alldeles för mycket slätstruket och marknadsanpassat material i musikbranschen redan. Österrikiska The Weight däremot, de är på rätt väg artistiskt, de är i full kontroll över deras material och gör sin egen grej, typ. Det här med det slätstrukna kan jag definitivt instämma, slätstruket, kreativt tråkigt, fegt, och liknande är väl det jag skriver mest när jag beskriver musik. Men inte kan väl ett band som själva tycker att branschen ser ut så komma med den typen av musik? Alltså måste ju de vara lysande, var det inte det där jag just hörde ett plagiat av Led Zeppelin?

Jag undrar om inte det där med pressmaterialet är dimridåer för att försöka sälja in ett band som inte kommer med något nytt. Deras musik är klassisk rock i stil med Zeppelin, The Who och annat som dök upp där under det sena sextiotalet, tidiga sjuttiotalet, det snyggaste är väl några gånger när det låter Pink Floydigt. Det låter lite daterat, trots mer modern produktion. Retrorock är väl en bra beskrivning av vad vi får höra. Variationen är någotsånär men speltiden känns ändå lång, som att albumet inte riktigt tar slut. Det är inga överraskningar musikaliskt, mer en känsla av déjà vu och en känsla av att de lånat mycket från klassiska rockband, de egna idéerna känns sparsmakade.

Mer fantasi hade definitivt varit att föredra, ett bra album, en tidlös klassiker, tar sin egen väg med musik som sticker ut, du vet redan första gången att du lyssnar på något speciellt och den känslan får man inte när In Control tar fart i musikspelaren. Element som gör ett album riktigt bra är antingen något fräscht och fantasifullt kombinerat med bra kvalité, eller att man tar något bekant och lyfter det till en högre nivå – inget av detta får vi från The Weight här. Bara för man plagierar något gammalt gör man inte något annorlunda, dessutom har de valt en av mer tråkiga varianterna av rockmusikens historia att göra nostalgirock från.

Det är väl hyfsat okej, låtarna är okej till ganska bra, inget fantastiskt dock och gillar man den gamla rocken kan man säkert uppskatta detta album. Men ärligt talat tycker jag faktiskt att de nog ligger närmare de slätstrukna och marknadsanpassade än det spännande och fräscha. Men visst, drömmer du om sextio- och sjuttiotalet fortfarande så kan detta definitivt vara något för dig, själv tycker jag att det är ett ganska slätstruket och sömnigt album.

HHHHHHH