Tristwood
Blackcrowned Majesty

Tristwood är ett band från Österrike som sätter sig på tvären om med plastificerade, kommersiella och extrema metallen. De gör här ett konceptuellt album om en statskupp där en före detta mörk regent återtar tronen i en stad som kallas Ka’ath. Tematik som känns ganska välkänd ur fantasy men också dödsmetallkretsar. Kanske passande tematik när man gör extremare metall, samtidigt kan den genren vara ett litet hinder då konceptuell musik vinner mycket på nyanser och dessa brukar sällan vara så värst stora på de dödsmetalliska albumen. Jag gillar omslaget, det är intressant och kanske lite annorlunda. Men vad ska vi då säga om Blackcrowned Majesty.

Dödsmetall, kanske avant-garde där jag tycker att bandet lyckats med att hålla det så opolerat, skabbigt och snabbt som de önskat. Trummorna smattrar på rasande tempo, sången vrålas fram, gitarrfingrarna blöder och så vidare. Men det bjuds också på lite udda inslag som syntar, industri-inslag och någon flöjt. Så visst finns där fräschare inslag och inte bara det typiska smattret man får när band snackar om att vara underground och så vidare. Det är rå ljudbild, vilket väl passar ganska bra men jag tycker nog att de borde ha försökt undvika den där ljudkulissen som blir lite av en ogenomtränglig vägg som döljer de nyanser som finns, dom är negativt för själva berättandet.

Vrålandet är en annan sak jag inte är stormförtjust i, ofta är det ett gurglande som är mer parodiskt än mörkt och ondskefullt, men visst lyckas det också men det räcker med att det blir parodiskt ett par gånger för att den känslan ska ta överhanden. Att göra bra underground extremmetall är svårt för man måste undvika att bli töntig och lyckas bygga upp en rå brutalitet, jag tycker att de delvis lyckas men inte fullt ut. Det är också kul att de vågar gå lite annorlunda vägar även om de inte riktigt lyckas få fram nyanserna i sin historia.

Blackcrowned Majesty är en kul idé, ett okej album om man gillar de med underjordiska jordkällartonerna av den extrema metallen – ett album som knappast kommer att bringa dem rikedom och berömmelse. Knappt ens beröm. Att de chansar på att skicka till oss som nästan kategoriskt brukar vara negativa till den typen av musik är ju lite våghalsigt men samtidigt kanske några negativa ord från en recensent som inte förstår grejen kan vara positivt. Jag säger att den som gillar det med mörka, råa, men ändå vill ha lite spännande och fräcka idéer borde ta sig en titt på detta – det finns kul inslag men jag skulle ha velat ha mer nyanser för att verkligen uppskatta albumet.

HHHHHHH