Stand Atlantic
Pink Elephant

Det var Skinny Dipping för ett par år sedan och nu är det Rosa Elefant, de har åtminstone förmågan att namnge album fräscht. Pink Elephant har dessutom ett kul omslag som borde göra att det australiensiska bandet känns intressant, Bonnie Fraser och hennes kamrater är tillbaka med album nummer två. Vi hyllade debuten så givetvis är det med viss nyfikenhet detta rosa alster får ta plats i musikspelarna och ljuda genom hörlurar eller högtalare.

Har ni hört Skinny Dipping kommer ni känna igen Bonnies fräscha röst och hennes sångarpassion, ni kommer också känna igen bandets karaktär för den har inte ändrats så mycket. Pink Elephant känns dock mer kompetent producerad, mer dynamisk och varierad, jag skulle påstå att den också är mer emotionellt intressant. Det handlar om pop-punk precis som på senaste albumet, ganska uppåt tycker jag faktiskt men det är mer träffande lugna partier och låtar på detta album som annars är lika sansat i speltid som föregångaren med 34 minuters speltid och de flesta låtarna är omkring treminutermarkeringen med väldigt lite avvikande från det. Stor hitpotential genom albumet.

Riktigt bra! Bättre än debuten Skinny Dipping som i sig var ett grymt album, spår som Blurry och Jurassic Park är nästan magi och man ska vara både hjärtlös och uppblåst för att hitta något negativt här – jag kan inte se någonting faktiskt. Man kan avnjuta detta album massor av gånger och inte tröttna, det är riktigt bra faktiskt – vilket kanske inte är speciellt överraskande med tanke på hur bra debuten är. Jag skulle vilja påstå att det här albumet ligger väldigt nära de riktigt höga poängen men för att nå dit måste man vara lite mer perfekt än Pink Elephant men kanske att det kan hamna på årets topplista.

Bonnie och Stand Atlantic tar steg framåt och detta album är riktigt bra, riktigt underhållande och kul som fan. Jag gillar elefanten på omslaget också, kul om elefanter hade den färgen istället för den tråkiga grå. Med det kan jag konstatera att Stand Atlantic följer upp sin vassa debut med ett ännu vassare andra album – kanske att nummer tre är perfekt. Men allt behöver ju inte vara perfekt och till skillnad från minst nittio procent av det jag skriver om kommer jag att fortsätta lyssna på Pink Elephant trots att jag skrivit klart.

HHHHHHH