Pitchblack
Death & Disbelief

Label: Emanzipation Productions/Target
Tre liknande bands: The Haunted/The Crown/At The Gates

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Loco Motive
2. The World is Mine
3. Erase My Race
4. El Dictador
5. Crumbling Sands
6. I Live in a Grave
7. Blood Tracking
8. Deathbed Lullabye
9. We Expire
10. Fra Glemsels Død at Befri
11. The Way It Ends


Band:
JP Storm - guitars
Danihjel - vocals
Schou - drums
Dag - bass


Discography:
Designed to Dislike (2007)
The Devilty (2011)
The Download EP (EP 2012)


Guests:


Info:

Released 2020-10-23
Reviewed 2020-12-29

Links:
bandcamp
emanzipation productions


read in english

Död och misstro handlar det om när bandet Pitchblack kommer med sitt senaste alster som inte direkt pryds av det flottaste av omslag, en slags omvänd kentaur. Det är bandets tredje album och det första på en ganska ordentlig stund, de bildades 2002 och 2007 kom debuten som kom i åtanke som årets metal-debut i danska MTV – finns här potential kanske? Det vore kanske inte helt barockt att tro det då dansk metal då och då kommer fram med något riktigt spännande, men jag är väl inte så säker på att denna kvartett tillhör dessa spännande.

De är ganska brutala och aggressiva i sin dödsmetall som helt klart tycks inspirerad av band från de svenska grannarna i norr. Man kan tänka sig att band som exempelvis The Haunted och At the Gates inspirerar. Sången är avgrundig som den ska vara, riffen är brutala och trummorna misshandlas så klart. Inget konstigt utan ganska mycket rakt på sak, inga krusiduller. Inte heller speciellt mycket fräscha idéer, ganska ordinär produktion, det känns lite som att kvartetten kanske inte har någon större ambition att komma med något nytt, fräscht eller spännande. Det är ett ganska rivigt och brutalt dödsmetallalbum – men det finns ju redan ganska många av dem, finns det något som gör att Death & Disbelief känns som ett bättre val?

Ärligt talat: nej, det gör inte det. Det här känns som kanske ett album i mängden, inte ett som man springer och köper, inte ens ett jag skulle överväga att offra några surt förvärvade slantar på – omslaget är inte snyggt och det låter som något uppgrävt i något refuseringshög utanför valfritt metal-bolag. Jag har hört betydligt bättre dödsmetall, brutaliteten och ilskan känns ganska imponerande men albumet som helhet saknar djup, dynamik, drama, känsla och bara brutalitet blir snabbt tråkigt.

Gillar ni dödsmetall av samma karaktär som det liknande jag nämnt kanske det kan finnas en möjlighet att ni gillar detta, åtminstone kan det ju vara värt att titta närmare på det då. Men ärligt talat är det faktiskt ett ganska tråkigt album, helt okej men det känns inte som att det tillför någonting av större värde.

HHHHHHH