Matterhorn
Crass Cleansing [ Special Edition ]

Ha! Ska han recensera en bergstopp? Det kanske ni frågar er men så är det inte, bergstoppen har inte skapat ett album utan det är ett schweiziskt band som tagit samma namn och som 2018 släppte detta album på egen hand. Detta album kom sedan i slutet av förra året på skivbolag med lite bonusmaterial, trion började redan 2012 men det var inte förrän 2017 som allt föll samman till att bli arbetet med detta debutalbum som nu alltså kommit två gånger.

Det handlar om dödsmetall av den mer traditionella typen, tänk band som Celtic Frost och liknande så har du en hyfsat bra bild av hur det låter. Det spelas snabbt och sådär men känns ändå lite sävligt eftersom sången är lite släpig, ganska tråkig vrålsång faktiskt. Det är väl ungefär den typen av variation man kan förvänta sig när det handlar om denna genre. Speltiden är väl relativt acceptabel, känns kanske lite långt men det kanske bara gäller för mig som inte är sådär överdrivet entusiastisk inför genren.

Lite billig produktion kan jag tycka, det känns enkelt inspelat och saknar lite kraft och energi även om du drar på med rejäl volym. Det blir lite av ett album som inte är riktigt det ena eller det andra tycker jag, varken urkasst eller uppåt – snarare lite segt och ger mig ungefär samma intryck som jag får av tidigare nämnda Celtic Frost. Det är inte ett album som fängslar mig, eller intresserar. Det är väl inte heller riktigt dåligt då jag tycker det finns en del fina inslag och då speciellt i det instrumentala, med en vassare produktion och sångare skulle det kanske ha varit ett riktigt intressant album men Matterhorn har inget sådant och om jag skulle säga vilket Matterhorn som jag helst hade skrivit om så lockar nog berget på gränsen mellan Schweiz och Italien betydligt mer.

Om man gillar den dödsiga metallen kanske dessa Toblerone-fanatiker tilltalar, annars lär de knappast bidra till att locka fler fans till genren. Crass Cleansing imponerar inte, det är väl inte dåligt men inte fan är det bra.

HHHHHHH