Luca Selitto
The Voice Within

Bland annat besöker Luca Selitto vikingarnas land, vilket kanske kan anas när man kikar på omslaget till hans album The Voice Within. För er som inte känner till Selitto så är hans medlem i bandet Stamina som hunnit med fyra studioalbum och ett livealbum fram tills nu. The Voice Within är Selittos första soloalbum där han hittat ett helt gäng kompetenta musiker för att hjälpa honom med ett neoklssiskt power metal-album. Bland annat får vi höra ständigt kompetenta Göran Edman sjunga om vikingarnas land, Rob Lundgren och Henrik Brockman står också för sånginsatser på detta album.

Neoklassisk power metal är vad det handlar om, i stil med sådant som Yngwie Malmsteen’s Rising Force och exempelvis Stratovarius. Det är ett kort och intensivt album med bara 35 minuters speltid och bara åtta spår där tre är instrumentala och de övriga är med sång där tre av dem sjungs av Rob Lundgren. Med olika sångare varvat med instrumentala spår får vi schysst variation och albumet kan väl också beskrivas som väl producerat med ganska snygg ljudbild, dock kan det också konstateras att det inte direkt är ett album som bryter ny musikalisk mark likt många andra så känns den lite väl fokuserad på fingerfärdighet och kanske mindre på dramatiska låtar.

Luca är uppenbarligen en mycket fingerfärdig och kompetent gitarrist och han bjuder på några flotta melodier, det är inte otänkbart att hans musik går hem hos Yngwies fans och kanske även vissa andra. Personligen är jag inte speciellt imponerad, det känns som att Selitto borde ha kunnat göra mer än detta med så kompetent personal som han har men det lyfter aldrig riktigt och kanske att det instrumentala faktiskt är det bästa och då är även det ganska intetsägande. Det hade varit roligt med mer klämkäcka låtar och lite mindre sömnig neoklassisk metal.

Selitto träffar inte riktigt rätt med sina låtar och albumet blir därför ganska ointressant utan någon utomordentlig hitlåt eller djup, som att Selitto slösar bort sin kompetens på ointressant trams. Det är visserligen inte dåligt men man kommer inte speciellt långt på att inte vara dålig, speciellt om man samtidigt misslyckas med att vara bra – Selittos debut kan vi gott vara utan.

HHHHHHH