Las Historias
s/t

”Det är inte bara musik, det är en hårresande upplevelse” står det i texten som följer med detta debutalbum från argentinska bandet Las Historias. Det är ett kort album med en speltid på bara 31 minuter fördelat på fem spår, kort brukar vara positivt. Omslaget är lockar väl däremot inte till att vilja införskaffa, men det är trots allt inte det utan musiken som spelar roll och vad kan jag där säga om den argentinska trion?

Enligt pressmaterialet är det stratosfärisk gitarrgalenskap i stil med Jimi Hendrix, begravningsriff i still med Black Sabbath och Electric Wizard – en kanske inte helt oäven beskrivning. Tung doom, psych, fuzz eller något i den kategorin handlar det om, ganska mycket fokus på det instrumentala och inte speciellt mycket sång. Ganska lågt tempo till stora delar och det känns lite som att det ofta står och stampar. Sången är inte så överdrivet vass där den förekommer och produktionen känns minst sagt omodern. Jag skulle inte vilja påstå att det åter som ett album släppt i år utan snarare som någon från sedan länge svunna tider, nostalgi kanske var målet och i så fall kan man ju utan tvekan säga att Las Historias lyckas. Däremot lyckas de inte hålla mitt intresse på deras musik under speciellt lång tid, definitivt inte hela speltiden på 31 minuter.

Det känns faktiskt mest sömnigt, de hade behövt sätta lite mer fart på sina låtar och inte låta dem snigla på. Sedan kommer de ju inte direkt med något direkt spännande ur ett kreativt perspektiv, ganska tråkigt skulle jag vilja säga att det är. Det finns ingenting direkt fängslande eller som griper tag i mig, intresset hålls väldigt lågt och på det hela taget vill jag mest stänga av.

Jag tycker inte att Las Historias kommer med något intressant, det är kanske mest en hårresande trist upplevelse att tvinga sig genom de fem spår som utgör detta album. Men visst, inget av spåren är totaluselt så det finns väl förlåtande drag och man behöver inte plocka fram motorsågen. Dock gör man nog ändå bäst i att ta sig an ett annat album, det finns ju trots allt så många mer intressanta album att offra sin tid på.

HHHHHHH