Lament
Visions and a Giant of Nebula

Snyggt omslag, är väl det första som slår mig när jag tittar på informationen om Lament och albumet som har en lite konstig titel. Lament är ett projekt av Ryo från Indonesien och albumet har skrivits i beundran av franska Alcests musik. Då borde det inte föreligga några större funderingar kring vad som inspirerat det vi får höra på debutalbumet från Lament, Visions and a Giant of Nebula. Men frågan är kanske om det vi får höra är lika snyggt som omslaget, det är ett riktigt snyggt omslag.

Det är blackgaze, post-black eller något sådant exotiskt det handlar om, sludge kan nog kanske också användas – jag är inte helt bevandrad i nyansskillnaderna i den atmosfäriska extrema metallen som bygger på någon black-/doom metal-premiss. Det är ofta ganska lågt tempo med släpig vrålig sång, dock med inslag av klarsång också Det är lite esoteriskt, ganska dramatiskt och drömskt – det finns ett ganska stort djup i musiken som presenteras av Lament. Det är modernt producerat med stor nyansrikedom och tilltalande ljudbild, dessutom är speltiden sansad så det hinner inte bli tråkigt som annars skulle kunna vara risken då det kanske inte varieras sådär våldsamt mycket.

Ett ganska snyggt album överlag tycker jag, kanske att det kan vara lite svårtillgängligt då det vid första anblick kan kännas lite segt och långsamt. Det ändras dock efter någon genomspelning när man börjar notera nyanserna som finns. Sedan är det kanske inte direkt originellt, det känns som att det finns en del band som gör musik som detta, inte minst då Alcest som beundrats under skrivandeprocessen. Samtidigt kan man inte direkt klaga då det är ganska spännande, det är bra och man kan definitivt lyssna på det – bara omslaget gör det ju till en vettig investering trots att det knappast är det bästa albumet som släppts under 2020.

Det är utan tvekan värt att kika på för den som uppskattar genren. Om du är en av dem är chansen mycket god att du kommer att uppskatta detta album, det kanske kan gå hem i ganska breda kretsar då det är ett välgjort och ganska intressant album. Kanske att den där sista spetsen saknas och kanske att det brister i originalitet men jag tycker ändå att Lament känns som ett intressant projekt och att debutalbumet är en trevlig bekantskap.

HHHHHHH