Krv
s/t

Man skulle ju kunna tro att det är korv de åsyftar med sitt namn, denna franska duo. Så är dock inte fallet, det är så klart det mycket mer logiska kurv som är serbiska för blod. Denna självbetitlade skapelse är debuten för Krv och man kan väl inte påstå att omslaget lockar. Det sjungs på engelska, franska och serbiska och det påstås att bandet krossar genrens konventioner och sådant som är åsyftat till att få oss att tro att de är ett band som kommer med något nytt. Men gör de verkligen det?

Black metal, en genre som har en tendens att förena sina representanter i ganska torftiga ljudbilder och album. Krv bryter väl inte speciellt mycket mot normerna, det finns lite spännande inslag här och där om man gräver sig ner lite mer under ytan men generellt är det inte direkt olikt annat vi hör i genren. Vi känner igen trumsmattret, vi känner igen gitarrslingorna, skriken och vrålen – det kommer ingen överraskning och ärligt talat hade jag inte ens noterat att det sjöngs på flera språk förrän jag läste det i informationen som medföljde, det hörs med andra ord inte speciellt väl vad som sjungs. Det tar för övrigt 42 minuter att spela sig genom de sju spåren, det är ganska länge för att lyssna på dissonans.

Nej, det känns väl inte som att det är ett album man behöver bry sig nämnvärt om. Jag tycker inte att Krv kommer med något nytt och spännande, black metal kan väl aldrig kännas riktigt fräscht och det mesta av genren riktar sig till en väldigt liten grupp av folk och den kan säkert finna även detta album acceptabelt. Det har väl sina små positiva inslag men de är långt ifrån tillräckligt många för att man ska imponeras. Det känns som ett album man uthärdar och inte njuter av att lyssna på. nu är ju jag ingen black metal-fan överlag så om man är en sådan bör man kanske ta det jag skriver med en viss nypa salt, men den som inte är inbiten black metal-fanatiker behöver definitivt inte kika närmare på denna.

Black metal, ungefär som det kan låta. Det är dissonant, det smattrar i trummorna, det skriks och gormas och de element man kan förvänta sig finns här. Omslaget indikerar egentligen vad detta album har att bjuda på, något kladdigt i monokrom färgton.

HHHHHHH