Jack Ellister
Lichtpyramide

Lichtpyramide kallar Jack Ellister sitt senaste alster som är ett sammelsurium av ljudlandskap, korta musikaliska sketcher, improviserade grejer och så vidare, och det är mycket på tyska för att ge den där krautrockiga känslan han är ute efter. Det finns också texter på polska och engelska. Kosmisk krautrock påstår bolaget att det handlar om när det gäller musiken, omslaget är ointressant som att ingen tid eller omsorg lagts vid att skapa en talande bild av albumet för att representera detsamma. Vad ska vi då säga om musiken?

Spontant tyckte jag att det kändes relativt intressant första gången jag lät albumet snurra, det är varierat med en del intressanta melodier och musikaliska landskap men den känslan dör av ganska snabbt. Sången känns ofta som en bisak i låtarna och jag tycker väl heller inte att albumet har något direkt flyt utan känns mer hackigt och ryckigt, utan riktning eller idé, om inte idén var att det inte skulle tyckas ha någon idé. Ljudbilden är okej men inte direkt något man går igång på, albumet känns också lite för långt med 44 minuters speltid fördelad på fjorton låtar, jag skulle definitivt inte lägga mina pengar på denna LP.

Anledningen är väl främst att det inte är kul att lyssna på den, vare sig som bakgrundsmusik i vardagen eller att faktiskt lyssna. Inga av låtarna är speciellt tilltalande och jag kan inte direkt se varför man skulle vilja lyssna på detta. Visst, jag är ingen krautrock-entusiast så kanske finns det möjlighet att den som är mer dragen till den genren uppskattar detta mer än jag gör. Men jag är inte så säker för det finns inte mycket här man vill gripa tag i, det finns inget man tar med sig, det finns inga kosmiska äventyr i det gravitationslösa området utanför den normala musikaliska atmosfären – det känns mest som att Ellister bara spelar lite och hoppas på att det ska bli bra men det blir mest bara strunt.

”På detta album går spåren ihop utan avbrott för att skapa känslan av en sammanhållen resa genom olika områden av ett konstant föränderligt metaforiskt ljudlandskap”, det låter ju fantastiskt och hade det varit som skivbolaget påstår kunde Lichtpyramide varit ett utomordentligt album då jag brukar dras med i album som faktiskt är som de skriver. Lichtpyramide är inte så, jag tycker inte att det känns som en sammanhängande resa utan mer som att man löst sammanfogat ganska olika delar till en inte speciellt trovärdig helhet. Nej, den här var inte speciellt lyckad, det smarta alternativet är att inte bry sig om detta album.

HHHHHHH