Izengard
Angel Heart

”Izengards debutalbum Angel Heart är en magisk musikalisk resa där musiken är poetiskt upplyft av den poetiska lyriska tematiken i varje melodi”, så diktas inledningen av pressmaterialet som medföljer den promo-mapp som jag tillägnats för att omskriva Angel Heart. Det står också att läsa att ”Angel Heart kommer att gripa tag i och fängsla dig från första till sista spår”, vilket förstås är precis vad jag hoppas på var gång jag inleder arbetet med ett nytt album. Dessutom har ”har varenda sten vänts till Izengards debut som lämnar dig med känslan av att du vill höra mer!” Så skriver de, superlativer, poetiska inslag och så vidare – inget av det är sant, förutom kanske det om stenarna, för albumet är en bagatell som lämnar en helt oberörd.

”Symfonisk” rock med brittisk klang, kanske för att bandet är just brittisk. Det känns ganska rakt på, är det kanske sången som gör att det där poetiska jag läser om i presstexten drunknar i standardrock. Det känns faktiskt lite daterat, som något från nittiotalet, kanske tidigt 2000-tal, det låter inte direkt som skapat på 2010-talet eller i närtid. Vi får nio spår som bjuder på lite variation men också kort speltid, en del snygga stråkar svagt i bakgrunden det symfoniska jag läser i presstexten figurerar mest i bakgrunden och är inget jag tänker på om jag inte verkligen lyssnar efter det.

Det här albumet känns trivialt och ganska intetsägande, visst finns det en del positiva inslag och vassa passager men överlag känns det som ett jag snabbt förpassar till den elektroniska papperskorgen på datorn. Det är inte imponerande och mitt intresse vandrar snart vidare till diverse andra saker som inte känns det minsta relaterade till Izengard. De hade behövt en riktigt vass hitlåt eller något annat som är en virtuell smäll på käften för att väcka lyssnaren, jag somnar redan i det sömniga partiet av Heaven’s Bleeding och vaknar sedan inte förrän musiken tystnad då den sista melodin ebbat ut, kanske sedan länge.

Kanske vände de på varje sten för att göra ett riktigt vasst album, men om detta var allt de hittade kan jag bara tro att de vände stenar i fel område – de skulle nog behöva leta under många fler stenar för att hitta något som känns kreativt relevant i en tid då det mesta i musikväg känns uttjatat redan första gången man hör det. Visst kan man lyssna på Izengard men står valet mellan dem och ett av de album jag faktiskt köpt så är valet extremt enkelt, Izengard har helt enkelt inget spännande att erbjuda.

HHHHHHH