Idiot Robot
s/t

Label: Dead Games Records
Tre liknande band: Space King/Cosmic Punch/As All Die

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. The Anthem
2. Everytime
3. You tell me
4. 123 Blast Off
5. Black days again
6. Grey Pop Story
7. The Story
8. The Runaway
9. Watching the Sky
10. The Way


Band:
Ryan Michalski - Voice, Guitar, Synths, Drums
Clint Listing - Harsh Voice, Voice, Bass, Guitars


Discography:
Debut


Guests:
Olaf Senkbeil - vocals


Info:

Released 2020-09-04
Reviewed 2020-08-29

Links:
bandcamp
youtube

dead games records


read in english

Idiotrobot, så kan man ju också välja att kalla sitt band, det är en duo bestående av Clint och Ryan som står bakom Idiot Robot. Det sägs att det skapar musik de själv tycker om, som kan beskrivas som döds-pop, något sådant när man rabblar en massa bandnamn och genrer och sätter en etikett på det. Inget fel med egna vägar och idéer, sådant gillar jag men jag är inte säker på att jag tycker att ett namn som Idiot Robot lovar gott, speciellt inte om det är ett försök till humor. Amerikansk humor brukar ju också vara rätt kass om man ska dra några slutsatser utifrån ursprung.

Döds-pop är väl ingen dålig beskrivning av vad Idiot Robot har att erbjuda, det är väl något sådant. Kanske också bra beskrivet som svamlande från en idiotisk robot, vråligt, poppigt, hardcorigt, en skön blandning av intryck och genrer. Inte helt positionerat i en typisk box – inte ens den kartong den idiotiska roboten kom it. Varför ens komma på tanken om en idiotisk robot, det är vad jag tänker. En robot ska ju vara ett hjälpmedel så vad gör en idiotisk sådan? Plus också för sansad speltid. Mindre positiv produktion som jag tycker låter ganska billig, och som inte direkt smickrar låtarna utan snarare tvärtom.

Ganska tråkig faktiskt, man kan nog bygga lite mer hit-betonade låtar om man skriver dödspop, det här albumet saknar liv och energi tycker jag. Det är kanske mer eller mindre lika grått och trist som omslaget indikerar. Men visst. Det går ju att argumentera för att albumet inte är dåligt, men inte dåligt är inget bra framgångsrecept och jag har ganska svårt att se vem detta album riktar sig till – det ligger någonstans emellan allt och är säkert för tamt och mesigt för dödsmetalltölparna och för grovt och elakt för det mer traditionella metal-töntarna. Det kan ligga dem i fatet.

Ett album som antingen bara är utan att göra avtryck, eller som riktigt inte är något. Det är som rallyföraren som undviker att krascha med trädet och sedan diket, men till sist rasar nedför ett stup. Det blir ingen direkt succé, men de försöker ju åtminstone med något och det är ju alltid kul, samtidigt får man ju inte några positiva omdömen om man försöker med något som inte är speciellt lyckat.

HHHHHHH