Geoff Tyson
Drinks With Infinity

Label: Cargo Records
Tre liknande band: Steve Vai/Joe Satriani/Yngwie Malmsteen

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Six Weeks Of Tina
2. Shag
3. Strawberry Napalm
4. Like Life Is Set In Stone
5. Bark
6. Asabara
7. Monkey Love
8. Freckle
9. Are You With Me?
10. Liquid Kitty


Band:
Geoff Tyson


Discography:
Slow Mad Descent (2006)
Inominandum (2015)
Smooshface (2018)


Guests:
Eduard Štěpánek - drums
Mackenzie Hine - drums
Dashi - vocals


Info:
Recorded in Prague at MOPLH Studios, Čechomor Studios, and Sub Studios
Produced and Performed by Geoff Tyson
Mastered by Ian Kelosky
Artwork by Samantha Pena
Photo by Ian Adam Bull
Graphic Design by Joel Collins

Released 2020-07-31
Reviewed 2020-12-07

Links:
geofftyson.com
bandcamp
youtube

cargo records


read in english

Geoff Tyson sägs ha lärt från Satriani och har nu mångårig musikalisk erfarenhet och har turnerat med en hel räcka av välkända band och hans musik har hörts i många kanaler, bland annat i reklam. Han tar några drinkar med oändligheten och kommer med ett nytt album som kallas just Drinks With Infinity, men det är knappast ur oändliga ansträngningar som omslaget uppkommit om det inte är så överarbetat att det blev tråkigt av den anledningen.

Innanför omslaget är det mest gitarrdriven musik, ibland med riktigt fräscha och medryckande melodier. Tyson har en bra känsla i sitt spelande och det låter snyggt, bra producerat dessutom. Kanske inte överdrivet varierat och jag kan tycka att det börjar kännas aningen monotont framåt slutet av albumet. Kanske hade det behövts mer variation eller kanske är det bara dynamiken som fattas, bristen på dynamik kanske gör att det känns lite platt och därmed lite monotont.

Tyson kan spela gitarr, och han har en del fräscha låtidéer. Jag tycker att Drinks With Infinity är ett trevligt album, det finns flera positiva aspekter som snygga melodier, medryckande inslag och så vidare. Men det finns också aspekter som känslan av att det är ett ganska statiskt album, ett ganska monotont album, man väntar på att det ska lyfta men det gör aldrig riktigt det och när det hela tar slut känns det som att något saknades, borde det inte ha varit mer? Jag tycker nog att det borde det, mer dynamik, jag saknar det där lilla extra på detta album – det där som fångar lyssnaren och griper tag i den, det som gör att man lyssnar och inte bara har det som bakgrundsmusik.

Gillar du instrumental gitarrdriven musik finns det skäl att kika närmare på detta album. Det bjuds flera positiva aspekter och det är ingen långsökt gissning att tro att det tilltalar, om man gillar den typen av musik som den från Vai, Satriani och så vidare. Men samtidigt är det kanske inte det mest minnesvärda albumet genom alla tider och jag tror att det är ett du ganska snabbt glömmer.

HHHHHHH