Fudge
Dust to Come

Fudge ska visst vara pionjärer inom synth-metallen och sägs polarisera med sin unika och provokativa show. Polariserande kan ju vara skoj, det borde indikera att de gör något som är spännande. Dust to Come är bandets debutalbum och det har en lite post-apokalyptisk stil på omslaget, låttitlarna kanske inte vittnar om något sådant men kanske att det finns något i musiken. Fjorton låtar får vi, men hur polariserande är dem?

Metal med mycket syntar, lite industri-metall skulle jag kanske beskriva det som. Man kunde kanske tänka sig att synt-metall skulle bjuda på lite nya idéer men det är inte speciellt mycket sådant, det är faktiskt rätt så typiskt för industri med post-apokalyptiska tendenser och inte alls så fräscht som man kan tro när det beskrivs med ord som pionjär och polariserande. Svårt att säga vad som skulle vara polariserande med ett album som detta, men något kanske det finns. Det är ändå en ganska god produktion med okej ljudbild och ganska god variation dessutom, men lång speltid gör att det känns segt, speciellt då de har ett ruggigt långt talat spår i slutet.

Är det bra? Nej, jag tycker nog inte det, okej är det men ingenting sticker ut för mig i positiv bemärkelse. Samtidigt kanske det inte är så värst mycket i negativ bemärkelse heller, förutom att det känns ganska segt att ta sig genom albumet. Det är faktiskt ganska trist och inte alls så uppfriskande som apokalypsens efterverkningar kan vara. Det är kanske signifikativt att Death to Man som inte ens är en låt känns som det mest minnesvärda på albumet, långa Dust to Come Pt. II är en berättelse men den är inte speciellt rolig och över tio minuter med bara snack är inte speciellt intressant på ett musikalbum, det känns som att de hade kunnat berätta historien på ett annat sätt om de hade velat ha den med på albumet.

Ingen höjdare tycker jag, de försöker få det att verka mer intressant än det är med pionjärer och polariserande. Polariserande är det nog inte, det är ganska intetsägande faktiskt och det är väl på många sätt en motsats till polariserande. Jag tycker nog att Dust to Come är ett album man med gott samvete kan strunta i.

HHHHHHH