Enuff Z'Nuff
Brainwashed Generation

Här har vi ett band vars historia sträcker sig långt bakåt i tiden, debuten kom redan 1989 och det har blivit en hel räcka med album sedan dess. Och en del förändringar, bland annat har originalsångare Donnie Vie kommit och gått ett par gånger, han gör enligt uppgift ett gästinhopp på detta album också. Det är originalmedlemmen Chip som nu tagit över mikrofonen, han sjöng på förra albumet och även på detta nya som kallas Brainwashed Generation. Det som jag kommer att fundera på då är vilken generation han åsyftar, sin egen eller någon annan? Det är ofta de som når medelåldern eller äldre som känns mest hjärntvättade och bortkomna vad beträffar värdsliga ting, man blir inte vis med åldern utan snarare tvärtom som ett visst band en gång antydde.

Det här är pop-rock med väldigt kommersiell stil, ganska slätstruken ljudbild måste jag säga. Inga enorma brister när det gäller produktionen, det är väl producerat och låtarna kan säkert gå hem i vissa kretsar, men visst hade mer variation inte skadat. Annars är sångaren okej, bandets fantasi är inte fantastiskt, det känns som något vi utsatts för förr om jag ska tala klarare språk. Det är lätt att ta till sig, det innehåller inga överraskningar och den enda aha-upplevelsen var väl att det här albumet ganska väl definierar slätstrukenhet när det handlar om musik.

Brainwashed Generation känns som att den är för den hjärntvättade sociala medie-besatta massan vars tankeförmåga känns ytterst begränsad. Det är för den som inte vill ha musik som kräver något tillbaka, musik som ger en kort tillfredsställelse men som man snabbt tröttnar på då det finns väldigt lite substans. Det hade definitivt varit intressant med något mer dynamiskt, dramatiskt, spännande, djupt, men detta album känns mest som en intetsägande samling låtar.

Det är ett trött och slätstruket album med låtar som väl är okej utan något som verkligen glänser. Nog hade det varit mer intressant med ett band som vågade mer, som tänkte lite utanför boxen och som framförallt vågade släppa loss istället för att släppa en samling fega, slätstrukna försök till radiorock. Jag har hört bättre och kan inte säga att det finns många anledningar att bry sig om Enuff Z’Nuffs senaste album, det kanske är dags för bandet att pensionera sig – med tanke på hur många album de redan släppt är det svårt att se poängen med fler, särskilt då om detta representerar deras bästa förmåga. Gäsp!

HHHHHHH