Enshadowed
Stare into the Abyss

Enshadowed har en historia som sträcker sig ända till det förra årtusendet, deras idé var black metal-konst inspirerad av den skandinaviska scenen. Det har under dessa år blivit tre egna album och en väldig massa split-skivor med diverse band, senaste albumet kom 2013, sedan dess har det kommit någon split och kompilation. Nu stirrar de ner i avgrunden, kanske inte direkt ovanligt för något ur de mörkare områdena av genren. Omslaget ser också mörkt och generiskt ut, kanske lockar det black metal-fans – men är det som finns innanför omslaget intressant?

Det handlar om ganska klassisk black metal, väldigt få nyanser och väldigt lite uppfinningsrikedom. Det är ganska typiska tongångar för genren, smattrande trummor repetitiva inslag, kraxig sång – inga överraskningar. En för genren rätt så typisk produktion dessutom, det känns ganska billigt och lätt omodernt, ungefär som man vant sig vid från lite mer obskyra band inom denna kategori. Variationen är också ungefär densamma som den brukar kunna vara inom black metal genren, dvs inte speciellt stor men de håller åtminstone speltiden ganska sansad så man kanske kan leva med det.

Enshadowed slår mig inte som speciellt fantasifulla eller kreativa, de slår på samma trumma som så många andra band före dem har gjort. Det låter som bortsorterat material från valfritt band inom genren och det känns inte alls som ett band med skaparådra. Visst behöver inte alla skapa nytt eller tänka nytt och fräscht men då kanske det åtminstone ska vara något annat än ett trött generiskt album för att tilltala. Jag vet inte riktigt vem som ska intressera sig för detta album, kanske den som samlar black metal och inte så ofta lyssnar på musiken i samlingen, kanske vissa fans i genren. Jag kan dock inte se att den potentiella fan-skaran är speciellt stor, jag hade definitivt inte sörjt om jag kunde få de timmar jag lagt på detta album ogjorda.

En fråga jag ofta ställer mig är vad bandet vill åstadkomma, ibland finns det uppenbara svar även hos generiska band. Men Enshadowed har varit med länge, väldigt länge, och det känns som att ambitionen borde vara större hos ett band med så mycket erfarenhet – varför bara slänga ut ett innehållslöst och tråkigt album? Det lär ju knappast ligga några pengar i det, och det lär ju knappast tillfredsställa någon kreativ ådra, och med den minsta självkritik lär de inse att det låter som allt annat – så vad var målet med detta album? Fanns det ens något? Om de ville göra ett trött och generiskt black metal-album lyckades de mycket väl.

HHHHHHH