Draemora
Awakening

Draemora släpper sin debut EP Awakening, det är en EP med ett omslag som målats av en stjärna vid namn Sarah. Kvartetten spelade in de fem spåren på ungefär en månad, och tematiken rör den mänskliga kampen att förhindra livet från att falla samman, alltså kanske om depression, psykisk ohälsa och sådant. Det kan ju vara viktig tematik och den berättas i form av progressiv dödsmetall.

Femspårs EP med 18 minuter speltid är vad vi får på denna EP, det är melodiös och progressiv dödsmetall som påminner om band som Strapping Young Lad eller Whitechapel – inget som känns överdrivet fräscht egentligen mer som lite stereotypt efterapande. Lite som en debut, många band brukar ha svårt att frigöra sig från influenserna och jag har svårt att höra Draemora i detta, kanske kommer det i kommande alster. Produktionen är annars helt okej men jag tycker att hela albumet känns lite statiskt, väldigt lite tycks hända över de fem spåren trots vrål- och klarsång och en del proggiga inslag.

Lite för fegt, lite för försiktigt, lite för platt. Jag saknar svärtan ur kampen att förhindra livets sönderfall, det borde vara mer desperation och mer mörker. Kanske hade en riktigt vass hitlåt livat upp det hela, kanske något annat men det är inte speciellt intressant att lyssna på Awakening. Det är ett helt okej album med hyfsade låtar men ingenting som sticker ut eller imponerar – kanske lite tråkigt faktiskt. Men visst, gillar du de liknande banden vi ritat in i denna recension kanske ni kan tycka om detta.

Kort och gott kan vi beskriva detta album som ett ganska intetsägande album, okej men inte fantastiskt. Det kanske kan vara värt att undersöka deras eventuella debutalbum när det väl släpps, men denna EP imponerar inte alltför mycket.

HHHHHHH