Convertible
Holst Gate II

Tysk-österrikiska bandet Convertible följer upp sitt första album om Colin Holst med uppföljaren Holst Gate II som sägs vara större, mer fatalistiskt och modigare än Holst Gate som var lite mer optimistisk där huvudkaraktären kände sig lätt uppåt inför Trump, Brexit och allt vad det kunde vara. Nu fick han se resultaten och då kanske hans inställning surnat lite och framtidsvisionen kanske var lite mer osäker. Men ett mer modigt album som berättar om världen enligt Colin Holst kanske kan vara spännande.

Det är ett ganska varierat album som känns byggt kring historieberättandet, de utnyttjar album formatet och går inte för enkla hitlåtar. Men visst finns det hit-potential också, och djup. Jag vet inte om jag gillar sångaren speciellt mycket, men jag ogillar väl inte honom heller. Albumet är bra producerat, ljudbilden är ganska snygg och det känns sansat att de håller sitt berättande ganska kort med omkring 45 minuter, en rockfantasi där ord och musik har betydelse och där folk fortfarande lyssnar på ett album från början till slut – deras fantasi och kanske även min, det hade varit grymt om det var mindre spotify och spellistetrams och mer utrymme för album och mer omsorgsfullt skapad musik.

Fint album tycker jag, ganska snyggt omslag och ganska intressant musikalisk – de berättar sin historia på ett bra sätt. Bra låtar och melodier, hyfsat djup och kanske en del dramatik när vi får följa Colin Holsts äventyr. Det är kul när band gör album som är byggda som album, som man bör lyssna på från start till mål, där man inte bara försöker märkas genom enstaka hitlåtar utan snarare en genomarbetad helhet. Det finns dock hit-potential i låtar som Everything and Everything så det är ju inte omöjligt att det även går hem bland dem som vanligtvis inte lyssnar på album.

Det är ett trevligt album och jag kan tycka att det känns värt att kika närmare på, det borde föreligga en hyfsad chans att ni kommer att uppskatta albumet. Samtidigt kan det vara värt att lägga till en mindre reservation, det är kanske inte det mest minnesvärda album jag hört – lite mer dynamik och passion hade nog inte varit av ondo.

HHHHHHH