Accidental President
s/t

Olycklig President, eller kanske president av en slump, det blir väl ungefär så man får översätta det australiska bandets namn. Det här är deras självbetitlade debutalbum som har ett omslag jag kanske inte är alltför imponerad av. Det görs en stor sak av att musikernas talanger där man nämner att gitarristen förtjänade stipendium i elgitarr på London College of Music, trummisen har spelat i framgångsrika band och sångaren prisats av fans och kritiker för sina talanger. Det känns som att den om gitarristen kanske är relevant medan resten är omskrivningar för att det ska se bra ut.

Rakt på, ganska ösig rockmusik och rätt fräsiga gitarrer. Jag gillar sånginsatsen, jag tycker att Bethany sjunger riktigt bra för genren, hon har en uppkäftig stil som ger bandet en skönt uppkäftig karaktär. Accidental President har en ganska modern karaktär men känns inte direkt unika utan det lånas friskt från andra artister, det mesta känns välbekant och som att man hört det någon annanstans tidigare. Så det känns kanske inte så fräscht som man vill att ett nytt album ska kännas, däremot är produktionen vass och kaxig och speltiden känns ändå relativt sansad.

Jag hade önskat att de vågade utmana lite mer, att de vågade släppa influenserna och göra en lite mer egen sak, något fräschare. De har mycket att tycka om med den kaxiga attityden, den bra sångerskan och snygga gitarrliret – de behöver bara distansera sig lite mer från det gängse och inte demonstrera sina influenser så övertydligt. Jag vill att det ska kännas nytt och spännande att ta sig an ett nytt album och den känslan ger inte Accidental President, den känns nästan lite uttjatad redan andra eller tredje gången man spelar albumet.

Ett band med stark potential och om kaxigheten de visar på skiva faktiskt också syns när bandet spelar live lär det vara en upplevelse att se bandet live. Vad jag kan konstatera efter ett par veckors jobb med detta album är att de klarar av debutalbumet på ett bra sätt, det är ett schysst album med en del fina låtar, kanske att andra låten Rotten Child är bäst. Så det inleder med ett solitt album som de sedan lätt kan överträffa bara genom att röra sig i en lite mer personlig riktning och låna lite mindre från andra band. Man kan väl säga att presidenten inleder med ett kul album.

HHHHHHH