Band:
Fábio Cabral - Vocals
Guma - Guitars
Tiago Fusco - Guitars
Carol Fusco - keyboards
Eder Zavanella - Bass
Boris Boroski - Drums
Discography:
Debut
Guests:
Info:
Produced, mixed and mastered by Thiago Bianchi
Arranged by Fabio Cabral, Tiago Fusco and Guma
Lyrics by Fábio Cabral and Tiago Fusco
Recorded at Fusão vm&t studios, São Paulo, Brazil
Artwork by Carlos Fides at Artside studio
Released 2020-06-29
Reviewed 2020-07-18
Links:
lions pride music
Kvintettens musik kan beskrivas som åttiotalsinspirerad hårdrock/heavy metal, stilistiskt inget överväldigande eller dramatiskt. Det är väl knappast heller äventyrligt, men visst kan man väl kategorisera det som en stilistisk tidsresa till en svunnen tid. Produktionen är mer modern än den var när den här musiken började göras, låtarna är enkla och har en del klämmiga element men det är svårt att släppa den där känslan av att det är ganska generiskt, att vi hört det många gånger förr och att de intressanta idéerna lyser med sin frånvaro. Jag tyckte inte heller att bandets sångare är speciellt imponerande.
Enkla låtar i klassiskt hårt rockande eller heavy metallande stil, lätt att ta till sig och med vissa klämkäcka refränger kan säker några av låtarna tilltala genrefans. Men egentligen är det ganska svårt att imponeras av ett band och ett album som saknar fantasi och bara kopierar sådant som andra gjort tidigare. Det är ett oerhört förutsägbart album där det inte ens känns som att bandet försöker komma med något eget, något fräscht, eller något tankeväckande. Man tröttnar snabbt och i slutändan är kanske ångvisslan som inleder och avslutar det inledande spåret albumets finaste tillfällen. Inget av spåren glänser för mig, de är alla hyfsade men inget som engagerar.
Ett debutalbum som får mig att rycka på axlarna och ska jag vara helt ärlig är det svårt att se några överdrivet positiva tendenser hos detta band. Det bästa är väl att det inte är uselt och att man kan lyssna igenom albumet utan att driften att vilja stänga av det växer sig alltför stark. Men nej, jag skulle inte rekommendera Back in Time, det finns betydligt bättre nostalgirock än detta.
HHHHHHH