Visionatica
Enigma Fire

Visionatica är tillbaka, deras debutalbum från 2016 var väldigt trevlig och nu kommer Enigma Fire som väl kan påstås vara en fräsig uppföljare. De har hamnat hos Frontiers den här gången och borde således kanske nå en lite större publik vilket jag tycker att det förtjänat sett till debutalbumet. Snyggt skivomslag på detta andra album och ny bassist annars verkar det väl inte skett några gigantiska omvälvningar när det gäller bandets musikaliska inriktning eller så. Vi får nio nya låtar på ett album som kräver knappa 40 minuter av din tid.

Kvinnofrontat i stil med band som Within Temptation eller Nightwish – knappast ett nytänkande band och om det var tydligt på debuten så blev det nog kanske än mer tydligt nu på album nummer två. Bra sångerska men inte den absolut finaste genren har att erbjuda, detsamma kan väl sägas om produktionen. Men det är kvinnofrontad symfmetall med snygga melodier och en del fräsiga arrangemang, garanterat att gå hem hos dem som gillar den typen av musik. Ofta byggs det på klämkäcka refränger med starka arrangemang, verserna går dock ofta ner lite i tempo och energi och blir lätt lite av en transportsträcka mellan tydliga refränger.

Bättre än debuten? Ja och nej, debuten hade några bättre låtar som Totem och She Wolf, den här tycker jag inte har någon låt som verkligen sticker ut. Däremot slår detta album debuten på fingrarna när det gäller produktionskvalitén och låtmaterialet håller väl en jämnare hög kvalité än debuten gjorde men det är ganska jämnt mellan dem även om jag tycket att detta album känns aningen bättre. Jag skulle dock ha velat att de började dra i en lite mer egen riktning istället för att bli ett i mängden av de kvinnofrontade banden som följer efter Nightwish, Within Temptation och de andra som var med och byggde upp lite popularitet för denna genre.

Enigma Fire har mycket att tycka om, många vassa refränger, många bra låtar, inga överdrivet stora svagheter, det är lätt att tycka om. Det är definitivt värt att kika närmare på detta album om du gillar symfonisk metal. Samtidigt känns det som att bandet behöver hitta lite mer av en personlig och egen röst och variera sig lite mer för nu har gjort två album som känns väldigt lika varandra och att bara repetera samma sak blir snabbt tråkigt. Enigma Fire är dock trevligt och underhållande, värt att titta närmare på.

HHHHHHH