This Void Inside
My Second Birth My Only Death

De kanske inte direkt kan beskrivas som det mest flitiga bandet i mannaminne, med bara två album sedan Dave Shadow bildade bandet som ett enmansprojekt 2003. 2008 kom debuten Dust och tio år senare var det så dags för album nummer två. My Second Birth MyOnly Death kallas detta nya album som har ett ganska lågmält omslag och en låtlista bestående av hela fjorton titlar där det inledande spåret är ett intro och de två sista är bonusspår. Och det är alltså lite av ett comebackalbum, och kanske även ett som vissa band väntat länge på – då blir ju frågan om det var värt väntan.

Gotiskt, det är väl så man kan beskriva det. Band som Him bör komma i åtanke när man lyssnar, både när det gäller stilen men också hur sångaren låter. Bra produktion med snygg ljudbild som framhäver den medryckande karaktären i låtarna och gör att man lätt och snabbt kan fastna för vad bandet har att erbjuda här. Med fjorton låtar kan det dock bli lite i längsta laget och jag kan tycka att de åtminstone borde ha kapat bort bonusspåren som inte direkt medför någon dramatiskt hög kvalité till albumet. Kanske att de kunde ha kapat ytterligare ett par spår också medan de ändå höll på, annars är variationen bra och så men albumets karaktär är sådan att det hade gynnats av att vara kortare.

Hyfsat fräscht även om det knappast överraskar eller bryter ny musikalisk mark men det är ändå snyggt nog för att bandet inte ska förväxlas med allt och alla. Och det är ett bra album, de vassaste spåren är grymt bra faktiskt, Memories’ Dust är väl kanske den vassaste men det finns några till som är klämkäcka och riktigt trevliga. Så varför fyra poäng? Det kanske du frågar dig och för det första är det ett positivt betyg som indikerar att det finns en del goda kvalitéer och inte bara intetsägande dravel och anledningen till att albumet inte får bättre trots en del knivskarpa låtar är att speltiden är för lång och det blir lite för mycket låtar där vissa av dem inte direkt adderar annat än tid till albumet.

Har inte Here I am en inledning som får en att tänka på Star Trek? När jag hör den väntar jag bara på att den välbekanta fanfaren ska komma men istället kommer en ganska fräck och snygg låt. Det är för övrigt några sådana på detta fina album som jag tycker att den som uppskattar den gotiska metallen ska kika lite närmare på. I sina bästa stunder är detta riktigt vasst och du lär inte bli speciellt besviken om du införskaffar detta album.

HHHHHHH