Rogga Johansson
Entrance to the Otherwhere

Entrén ser ju spännande ut, frågan är väl vad det där Otherwhere är för något. Det är ju inte ett ord som direkt flitigt används i dagens språk, elsewhere är den mer moderna termen och kanske är det entrén till en annan sorts värld han åsyftar den gode Rogga. Kan det kanske vara en värld där dödsmetall inte är en urvattnad historia som saknar kreativa idéer – det hade inte varit en tokig värld. Rogga, ett halvtramsigt namn för en dödsmetallare, är annars känd för medverkan i diverse band, bland annat Paganizer som också släpper album snart. Det är hans andra album under det egna namnet och det ser som jag noterade tidigare väldigt spännande ut.

Musikaliskt är det traditionell dödsmetall med traditionellt gutturalt vrålande, musik som bör trycka på knapparna som dödsmetallfansen vill att man trycker på. Men där finns lite andra inslag, en del riktigt melodiösa grejer och ett gung och driv som mycket dödsmetall saknar, det är inte det där fantasilöst statiska man alltför ofta stöter på i den traditionella dödsmetallen. Dessutom är ljudbilden snygg och fräsch med kraft och pondus – det är ungefär som man tycker att ett nytt dödsmetallalbum ska låta, det känns fräscht och så vidare. Visst finns det brister, det finns en del partier som hackar lite men det vägs upp av fantasi och variation – och dödsmetallalbum som inte känns för långt är positivt.

Kanske det bästa dödsmetallalbumet jag skrivit om på ett tag, fräsigt och kul. Ett bra album som jag gillar att lyssna på och som nästa skänker visst nytt hopp inför kommande skivor i genren. Entrance to the Otherwhere står flera huvuden högre än många album och över alla dödsmetallalbum som släppts detta år och jag kan varmt rekommendera det, speciellt för den som gillar dödsmetall och kanske än mer för den som tröttnat lite och tappat hoppet om genren. Första spåret är en bra inledning och känns som det mest minnesvärda men hela albumet bjuder på vassa spår och det är bara en viss spretighet som känns aningen negativa men det är ingen stor sak.

Inte mycket att klaga på som sagt, bra album, värt att titta närmare på. Inga svaga låtar, bra tyngd, fräsch ljudbild och dödsmetall som inte känns som gammal möglig dörrmatta, bara en sådan sak. Tummen upp för Rogga och hans fina album.

HHHHHHH