Rockin' Engine
Midnight Road Rage

Kanadas rockande motor bjuder oss på sitt första album Midnight Road Rage, som att världen behöver mer ilska på vägarna med tanke på vilka ilskna förare som redan trafikerar vägarna. Det kanske bara var så att de inte kom på någon vassare titel. De sägs vilja kämpa för att få alla att tro att hårdrock och metal aldrig kommer att dö, och det kanske är en bra fight – vad vet jag? Men jag vet att just nu så är känslan av att genren trots allt dör en lång utdragen död i händerna på nostalgiker och band som bara kopierar andra band och en extremt låg grad av nytänkande, så om de vill att musiken inte ska förtvina i en stadig ström av likriktning måste de hitta på något som känns fräscht.

Utfyllnadsmaterial, ungefär så känns det. Lika intressant som ballast eller fyllnadsmaterial för att jämna till marken någonstans, eller granulaten på konstgräsplanerna – kan fylla en funktion men kan också bidraga till att förstöra än mer. Det handlar om ganska typisk hårdrock, eller gårdagsrock, lite glam, sleaze och allt det där. Det låter som ett av de här dussinbanden som sålde någon miljon skivor under genrens storhetstid på åttiotalet. Typisk rocksångare, typiska riff och kraftackord, typiskt på det hela taget och ingenstans slår det mig i ansiktet som för att säga: lyssna på det här, det är något speciellt. Urvalet av låtar känns ganska förväntat och man kan väl säga att man får åttiotalsinspirerad hårdrock/heavy metal utan några större överraskningar.

Om det är bra? Det kan man ju fråga sig och svaret är väl att det är okej men inte direkt spännande, knappast imponerande och knappast vad som behövs för att väcka en döende genre. Men den dör inte kanske vissa påstår, det är fortfarande populärt med den här typen av musik men var händer när originalen som fortfarande lockar storpublik börjar dö, när publiken som växte upp med dem börjar dö, det finns ju inga nya rockhjältar – visst finns det fans men precis som det mesta kommer även hårdrocken föra en tynande tillvaro. Visst kommer den väl alltid leva kvar i vissa kretsar men där kommer aldrig Rockin’ Engine spelas, deras bidrag till att få folk att tro att genren alltid kommer att leva tycks vara att urvattna den ännu mer genom att släppa ytterligare ett album som inte sticker ut på något sätt – ett som kommer att glömmas mycket snart.

Kanske snöar jag in mig för mycket på genrens och albumets relevans men pressmaterialet talar om det och detta album får inte mig att tro att hårdrock eller heavy metal kommer att leva för alltid, detta tillsammans med vad som dyker upp i min mailbox får mig snarare att undra om hårdrock och heavy metal ens kommer att överleva mig. Midnight Road Rage är ett album i mängden, inte speciellt fantastiskt och inte det minsta spännande – ett man med gott samvete kan strunta i, jag hoppas att de inte tryckte upp alltför mycket CD-skivor med tanke på att de knappast lär gå åt många av dem.

HHHHHHH