Phil Lanzon
48 Seconds

I början av förra året släppte Lanzon sitt debutalbum If You Think I’m Crazy och nu ett och ett halvt år senare kommer andra albumet för den meriterade musikern som hörts i bland annat Uriah Heep. 48 Seconds heter detta nya album som har ett spännande omslag och borde väl ha spännande musik med tanke på att debuten var spännande och fick dessutom ett bra betyg utav vår skribent när det senast begav sig.

Musikaliskt spelar det an på samma strängar som första albumet, melodiöst, klassiskt, lite progressivt rockigt skulle man väll kunna påstå. Vi får igen höra exempelvis John Mitchell som vi hörde på förra albumet så att dra paralleller till Mitchells olika projekt som exempelvis It Bites är inte alltför långsökt. Mycket melodiöst, närmare timmen i speltid fördelat på tio låtar som visar upp hygglig variation – det känns överlag ganska mycket som debuten stilistiskt och Lanzon visar väl inte direkt upp några nya musikaliska idéer på detta nya album men som det tidigare kan jag tänka mig att det går hem hos en bred publik.

Förra albumet började nästan magiskt, det gör inte detta och faktum är att efter många genomlyssningar får jag känslan av att 48 seconds är en släpstrukten version av föregående album. Inte så att det är kopior av låtarna och att det är en exakt kopia på det sättet men det är samma stuk som förra albumet samma typ av musik men det förra albumet var mer fängslande och mer spännande, där fanns också lite hit-potential vilket jag saknar på detta album. Det är inte dåligt men det känns inte lika intressant eller inspirerat som debuten gjorde förra året, det känns som att Lanzon bara slår an samma sträng och inte vill/vågar testa något annat.

48 Seconds borde tilltala den som uppskattade debuten, kanske även en större publik än så men jag tycker inte riktigt att Lanzon träffar helt rätt med detta album. Han skulle behöva ta ut svängarna mer och våga lite mer, det här känns som ett försiktigt album som inte riktigt når samma höjder som debutalbumet – kanske borde Lanzon bli lite galen och ta ut svängarna ordentligt nästa gång. Ett schysst album men inte fantastiskt album får bli slutsatsen.

HHHHHHH