Ole Enlish
s/t

Det skulle kunna vara en norrman denne Ole English, eller kanske ett gäng hojtande spanjorer eller så kanske de syftar till gammelengelska. Med de syftar jag till bandet från Lafayette i Louisiana i USA som nu släpper en femspårsdebut som är självbetitlad. De kallar genren för Warlock-rock vilket kanske kan sägas återspeglas i framsideskonsten, men vad är egentligen Warlock-rock? Har det någon substans eller är det bara ett sätt att skriva om en befintlig genre för att skapa ett intryck av originalitet där ingen finns? Tänk Rhapsodys episkt symfoniska Hollywoodmetall eller Power Dive rock’n’roll som är två påhittade genrer jag kom på bara sådär, två begrepp som egentligen inte dolde något nytänkande. Och Warlock-rock kan väl påstås vara stoner-rock, inga direkta nytänkanden där heller.

En del tunga riff, whiskeystämma, ett tempo som inte direkt känns högt, ljudbild som är ganska typisk för just stoner och inte mycket till variation. Inte heller särskilt mycket djup eller dynamik, albumet tuggar mycket på i samma stil och tempo vilket kan göra det relativt lätt att man tappar lite fokus och intresse. Man kan nästan påstå att det känns lite långt trots en speltid på under halvtimmen, det är kanske ingen bedrift.

Albumet i sig är ganska tråkigt, det känns inte som att lyssna på något nytt utan mer som b-sidor eller utsorterat material från stoner-rockare som kommit före denna kvartett. Kanske har de plockat upp sådant som andra band valt att kassera? Jag gillar normalt stoner och har både en och annan vinyl i min skivsamling, jag vet dock att jag inte kommer att lägga till denna då den inte tilltalar det mesta – jag har faktiskt svårt att hålla mig vaken när jag lyssnar på den och skriver denna text.

Nej Ole, det här går inte, oavsett om du är norrman eller något annat, det räcker inte med lite stoner-produktion, -riff och whiskeyröst – det är inte tillräckligt intressant för att gå hem hos den större publiken. Kanske att stoner-fans kan tilltalas av detta album men jag är inte så säker, Ole English behöver hitta en egen röst, dumpa den karaktärslösa sångaren och sätta lite mer fart på sina låtar – då kanske de kan skapa något som tilltalar fler än bara några enstaka stoner-rockare som tycker om när det går i sengångartempo.

HHHHHHH