Nyt Liv
Ensomhedens Kolde Kald

Dansk socialrealism i hardcore-förpackning är vad vi tar oss an nu när vi besöker ensamhetens kalla kallelse. Det är ett debutalbum från kvartetten som gjort en EP tidigare och som nu alltså kommer med tio nya låtar på ett album som ser ganska trevligt ut om man bara ser till omslaget. Men musiken då, hardcore på danska, kan det verkligen vara något?

Det är kort och koncist, vilket är positivt. Snygg produktion för genren, ganska ösigt och rivigt med skrikande sångare. Hyfsat dynamiskt är det också med en del melodiösa inslag. Det är kul att de sjunger på danska, det skapar en viss fräschhet även om jag inte direkt kan påstå att det är det fräschaste eller ens i närheten av det fräschaste album jag hört. Men det är kompetent utfört och borde utan tvekan tilltala den som tilltalas av hardcore och den typen av musik.

Bra album, punkigt, hardcoreigt, underhållande och så vidare. Det är ett album som ger ett positivt intryck, hardcore brukar ju inte direkt vara det mest intressanta i musikväg men detta fungerar riktigt bra och är riktigt kul. Bra låtar. Kniven som inleder är nog kanske den som jag tycker bäst om, men det finns några fina och riviga låtar bland de tio. Plus också för att de håller det intensivt med kort speltid och konstant hög energi, hardcore-fans bör nog inte missa detta album.

Tummen upp för danskarna och deras debutalbum, man kan väl önska sig lite mer kreativ fantasi men det finns mycket positivt att ta fasta på här och det är väl det man ska. Det kan definitivt vara ett album att kika närmare på, speciellt om man uppskattar hardcore. Dessutom måste det ju vara första gången det känns kul med det danska språket, det är ju inte direkt det vackraste språket i världen. Så slutsatsen måste bli att denna ensamhetens kallelse är en ganska lockande kallelse, ett kul album helt enkelt.

HHHHHHH