Ni
Pantophobie

Panfobi är vad franska Ni har att erbjuda när de släpper ett nytt album, ganska kul och genomarbetat omslag med lustiga figurer. Skivan pryds av en stor näsa, det känns mindre genomtänkt men man behöver kanske inte titta på skivan utan spela den. Det är ett album som tycks gå genom fobier, kanske fler fobier än många har och lite konstiga sådana kanske. Solfobi, fågelfobi, grönsaksfobi och så vidare förekommer bland de nio spåren.

Det är mycket oväsen så att säga, noise-rock eller math-rock är hur det beskrivs i pressmaterialet och det är väl en beskrivning jag kan skriva under på. Det är än ganska rörig ljudbild med mycket som pågår, inte kanske något som sticker ut i jämförelse med andra band som befinner sig i samma genre. Det är ett album som inte direkt varierar över de nio spåren, varje fobi känns ungefär likadan. Jag tycker att albumet är lite i längsta laget och att låtarna flyter ihop till en enda stor massa.

Ett icke lysande album skulle jag vilja påstå, det saknar något att fastna för trots att fobier är kul så kan de inte skapa ett album som framkallar något annat än Nifobi. Omslaget är nog den mest framstående detaljen på albumet, det musikaliska är inte alls lika intressant – ungefär som den stora näsan på CD-skivan. Men visst, om man imponeras av den här typen av musik kommer man säkert att uppskatta detta album men jag är tveksam till att det kommer att gå hem bland någon större mängd fans.

Trist album, kanske betyder Pantophobie irrationell rädsla för innehållslös musik, då är det ju en logisk titel för detta album. Det är inte ett album jag kan rekommendera, att spola ned det i toaletten vore kanske en bättre lösning men det kanske inte är så bra med CD-skivor i avloppet.

HHHHHHH