Nest
Metempsychosis

Doom blir det nu, bandet Nests andra album. Det är ett album duon först släppte för drygt ett år sedan men som nu kommer på vinylskiva och det är först nu jag tagit del av det. Metempsychosis heter albumet och det har ett snyggt omslag tycker jag, bandets logo lovar dock inte speciellt mycket. Men vad ska vi då påstå om detta album från bandet som släppte sin självbetitlade debut 2015 och nu alltså ger oss sitt andra album på vinyl?

Vi kan påstå att de musikaliskt jobbar sig genom albumet i ett ganska lågt tempo, med kraxig vokalinsats. Ganska typiskt för ett album av black metal-/doom metal-kategorin och det erbjuds väl inte direkt några överraskningar förutom kanske att första och sista låten heter -. Man kan ju jämföra med band som Celitc Frost om man vill ha en referens med bandnamn och man kan jämföra med en ordentlig halsfluss om man vill ha ett mer vardagligt exempel. Albumet har också en för genren ganska typisk produktion, varken bättre eller sämre än andra liknande alster. Fantasin kan som så ofta när det gäller den extrema metallen ifrågasättas.

Det är helt enkelt inte ett speciellt kul album, kanske att den som uppskattar genren har andra åsikter än jag men det känns trött, fantasifattigt och sömnigt. Två definitioner av segt där helt enkelt. Ljudbilden är tråkig och det känns nästan plågsamt att spela sig genom albumet, inte ett sådant album jag kan definiera som vare sig intressant eller bra. Och då hade jag ändå positiva förhoppningar då jag tyckte albumet såg väldigt intressant ut men tyvärr är det inte alltid så att omslaget visar vad som är att förvänta.

Nej, det blir tummen nedåt för Nest och deras senaste alster, kanske var det lite onödigt att släppa den på vinyl. Men det är väl inte omöjligt att det finns dem som uppskattar den doomiga och svarta metallen och för dem kanske detta är ett intressant alster. Jag skulle dock inte påstå att det är värt att lägga sin tid på Nest, rätt uselt faktiskt.

HHHHHHH