Band:
Nikki Sixx – bass, keyboards, piano, backing vocals
Mick Mars – lead guitar, backing vocals
Vince Neil – lead vocals, rhythm guitar, harmonica
Tommy Lee – drums, keyboards, piano, backing vocals
Discography:
Too Fast for Love (1981)
Shout at the Devil (1983)
Theatre of Pain (1985)
Girls, Girls, Girls (1987)
Dr. Feelgood (1989)
Mötley Crüe (1994)
Generation Swine (1997)
New Tattoo (2000)
Saints of Los Angeles (2008)
Guests:
Machine Gun Kelly
John 5
Sahaj
Info:
Producers: Dave Donnelly & Bob Rock
Released 2019-03-22
Reviewed 2019-05-04
Stilen är bekant, för den som känner igen glam/sleaze, den typen av musik. Mötley Crüe har ju varit inspirationskälla till många av de band som dyker upp i denna genre nu så man kan definitivt hylla dem för att det faktiskt kom med något inte helt uttjatat. Detta nya album är bra producerat och det känns som att balansen är helt okej mellan det nya och det gamla och låtlistan känns väl uttänkt – ett album jag tror kan fungera hos en ganska bred publik då det är ett enkelt album utan krusiduller. Kommersiell musik utan några större utsvävningar kan man också påstå, de nya låtarna sticker inte ut från detta, inte ens covern vilket på något sätt illustrerar hur enkelt uppbyggd Mötley Crües musik är, inte skapat för att vara kreativ utan för att fungera kommersiellt – byggt på enkla och väl beprövade element.
Gillar man bandet och musiktypen så kan jag inte se att man skulle ha några större invändningar mot detta album, det är väl ganska hyfsat med klämkäckhet och lättillgängliga låtar som bevisligen fungerat en gång tidigare. Det hade ju varit roligare om de nya låtarna faktiskt tagit dem i en annan riktning eller visat upp en ny sida men även här känns det som repriser, déjà vu eller vad du nu önskar för att illustrera något som inte låter speciellt nytt eller spännande. Man jag ju hört Girls, Girls, Girls, Like a Virgin och alla andra låtar, det känns som att man hört The Dirt redan innan den spelats också, det känns som att detta album är mest onödigt och att det inte tillför någonting alls.
Lite som ett desperat försök att klämma ut lite fler pengar från gamla meriter utav ett band vars stjärnglans sedan länge falnat och lågan slocknat. Ett band som försöker pungslå sina fans på ytterligare några kronor utan att egentligen erbjuda dem något annat än ett nytt omslag och ett par låtar som känns som billiga kopior av sin egen svunna status. Nej tack till The Dirt, jag är varken intresserad av bandets historia eller den musik de erbjuder här – släng skiten åt helvete.
HHHHHHH