Licence
N.2.O.2.R.

Tracks
1. Line Of Fire
2. From Hell
3. Hot4Ever
4. Hell Freeze Over
5. Rise Up
6. Turn Around
7. N.2.O.2.R.
8. Loud'n'Proud
9. Make Some Noise
10. House Of Pain
11. Never Let You Die
12. Hit Me With Your Best Shot
13. The Rich Should Pay


Band:
Jacky Coke – vocals
Steam Thiess – guitar
Pappe – bass
Sammy Sin – drums


Discography:
Licence 2 Rock (2017)


Guests:


Info:
Mixed and mastered by Achim Köhler

Released 2019-08-02
Reviewed 2019-11-22

Links:
licence-band.com
youtube

metalpolis records

Licence har licens att rocka, det såg vi när vi skrev om debuten för ett par år sedan. Nu är de tillbaka med ett nytt album och en ny samling låtar. Det jag förstås frågar mig är om de får behålla sin licens att rocka eller om den kanske borde dras in. N.2.O.2.R. kallas albumet och det kanske är en reflektion över ålder och rock’n’roll-förmåga, det kanske dessutom är sant. Vad som också känns sant är att de inte direkt imponerar när det gäller omslag, detta är i samma tristessgrad som debutalbumets omslag. Men kanske är musiken mer fantasifull? Eller kanske inte.

Det handlar om klassisk hårdrock, feminin rocksång med lite riv i rösten. Tyvärr är det dock bara rösten det är riv i, musikaliskt blir det ganska generisk hårdrock. Hyfsat medryckande refränger, modern produktion, inga konstigheter egentligen. Lite fegt. Mer ös hade inte skadat, mer variation hade heller inte varit av ondo för albumet känns lite i längsta laget trots att speltiden egentligen inte är speciellt lång. Det känns lite som att köpt en licens för typisk hårdrock och inte kan avvika från den, lite mer dynamik och ett lite mer intensivt album hade säkert givit mer liv.

Sången är bra, låtarna är okej, kanske att covern Hit Me With Your Best Shot är den bästa. Det är alltid lite mindre positivt när en cover är albumets starkaste låt, kanske behöver bandet skriva vassare låtar, kanske är det bara för mycket Ctrl+c och Ctrl+V för att det ska kännas intressant. Det finns helt enkelt redan alldeles för mycket musik av samma kvalité och stil som denna, ett album som inte tillför något utan känns mest som att det adderar fler album att gäva sig genom för att eventuellt hitta något av värde. För den som är nostalgisk finns ju redan Joan Jett, Lita Ford, Pat Benatar och allt vad de heter – det finns redan en uppsjö som har den fördelen att de faktiskt kom med något originellt och därmed har ett försprång på Licence som bara tagit ett koncept från någon annan och skrivit några låtar i samma stil.

Det kanske är något av de nämnda artisterna som licensierat musiken till Licence men jag är inte så säker på att det är rätt väg att gå. Nostalgivurmare kanske ser det på ett annat sätt men jag skulle inte vara så säker på det. Det bästa är nog att låta detta album stå kvar i skivhyllorna för tyvärr måste jag nog säga att detta album känns 2.O.2.R.P. eller W.2.O.2.R. och därför blir det ganska omöjligt att rekommendera det till någon. Första albumet var bättre men inte mycket, det känns som att nästa album måste vara något väldigt spännande om de ska få behålla licensen.

HHHHHHH

 

 

 

Label: Massacre Records
Tre liknande band: Lita Ford/Lee Aaron/Thundermother

Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm


read in english