Kissin' Black
Dresscode: Black

Tracks
01. Chi dice che porto sfortuna?
02. Giants
03. Dark Again
04. Gravemen
05. Liquor Tears
06. Flirtin´ With Hope
07. Dresscode: Black
08. Step Out Of My Dreams
09. Oh Girl French Girl
10. Jolie
11. Riders
12. Address Unknown
13. The Visit
14. Unveiled: In The Rain


Band:
Giu Mastrogiacomo - voice
Marcel Spiga - drums
Andy Dormann - acoustic guitar
Pascal Zwyssig - electric guitar
Heinz Gysin - bass
André Huber-Meznaric - piano


Discography:
Ever Enough? (EP 2012)
Heart Over Head (2014)


Guests:
Florian Grey - vocals track 9
Anna Murphy - vocals track 11
James C. Christensen - piano track 10
Antonio Maiorano & Faruk Muslijevic - accordion track 10
The Barbetta Clan (Sofia, Giuliana, Mattia, Sandra & Pina) - voices track 1


Info:
Produced by Giu Mastrogiacomo & Rob Viso at Le Bistro, Luzern
Mastered by Chris Harms & Benjamin Lawrenz at Chameleon Studios, Hamburg
Photos by VD Pictures
Artwork and Layout by Martin Gut

Released 2019-02-22
Reviewed 2019-02-21

Links:
darkrock.ch
youtube
bandcamp

Klädkod: svart är Kissin’ Blacks nya albums titel, ett album med en kisse på framsidan, en svart sådan. Och man vill på något sätt att det ska vara ett alldeles förträffligt album, speciellt när man hör katter i introspåret – tur att de inte låter som min kompis pumavarelsen för då hade det bara varit jobbigt. Omslaget är snyggt, häftet är svart och det är Kissin’ Blacks andra album, de har tydligen släppt det första två gånger om, en gång remixat och de beskrivs som mörk akustisk rock. De kommer från Schweiz och gästas av karaktärer som Florian Grey och Anna Murphy, det vill säga att de har ingredienserna för ett vasst album – frågan är bara hur mycket klös de har att erbjuda.

Musikaliskt är det mörkare rock, vissa akustiska grejer och en del inslag av det gotiska. Ett album som spinner över ett ganska brett musikaliskt spektrum och med ett hyggligt djup. Sångaren är helt okej och produktionen känns överlag bra. Ett kreativt ganska intressant album, om än kanske lite spretigt och ger under partier en känsla av att vara lite hoprafsat av influenser som inte alltid passar så väl i varandra. Men speltiden är sansad och det känns som ett ganska lätt album att ta till sig och med sång på italienska, franska och engelska blir det aldrig riktigt tråkigt och jag skulle inte bli förvånad om de flesta som hörde albumet får ett positivt intryck av det.

Ett album som skulle kunnat nå fem poäng och i så fall vara tredje albumet på tre dagar som blir så uppskrivet men det är lite för spretigt för att nå den nivån tycker jag. De bästa låtarna är riktigt vassa men det finns en del ganska tråkiga inslag också vilket gör att man får känslan av att det kunde ha varit bättre. När man hör spår som Dark Again och Jolie blir man hyfsat imponerad men kanske inte lika mycket vid vissa andra spår, även titelspåret kan bedömas som positivt tycker jag.

Det är ett album som ger en positiv känsla och som jag definitivt tycker att man kan kika lite närmare på. Det är ett ganska kul album helt enkelt, det har några riktigt snygga inslag som gör det värt att lyssna på även om det kanske inte är ett album som kommer att figurera när det bästa från 2019 ska summeras. Snyggt album för den som klär i svart, ett album som nog inte gör någon alldeles för besviken.

HHHHHHH

 

 

Label: Notte Nera Records
Tre liknande band: Florian Grey/Lacrimas Profundere/INXS

Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm


read in english