Forever Autumn
Howls in the Forest at Dusk

Alltid höst låter ju kanske intressant, man får ha höstens färgprakt hela tiden och så vidare. Det är frontkvinnan som tycks gå under namnet Autumn och detta är tredje alstret som kallas Howls in the Forest at Dusk och nog bjuder det på en del som kan kallas ylande. Akustisk doom kallas visst genren och det kan väl beskrivas som en avskalad form av doom metal med den typen av kraxande sång men akustiskt i övrigt i form av gitarr, cello, lite flöjter och så vidare.

Det är väl lite folkigt och ger ibland en känsla av skogsäventyr och en del skogsmörker kanske man skulle kunna säga. Ganska fräscht sett ur det kreativa perspektivet även om ljudbilden känns lite som en billigare produktion, sången är urkass och det hela ger känslan av att det hade kunnat vara betydligt bättre producerat. Det känns lite som omslagsbilden, fumligt och lite trött – ungefär som att den bra idén finns där men ingen har orkat dra den till sin spets, som att jobba mer med vass produktion, fixa till sången och några andra smågrejer.

Ett album som trots en fräsch och spännande idé faller till föga, det känns ganska sömnigt och jag har svårt att orka hålla ögonen öppna när jag lyssnar. Visst finns det riktigt bra grejer som jag verkligen gillar men som helhet tycker jag inte att detta album levererar. Sången är min största käpphäst, visst kan jag gilla kraxig, skränig, och andra former av osnygg sång men Autumns version gör mest ont att lyssna på – inte bara för att den inte är bra utan för att den drar ner intrycket av vad som skulle kunna vara ett riktigt bra album.

Det är kul att hon försöker och vågar tänka utanför det etablerade parametrarna, det är alltid kul med artister som gör sin egen grej. Samtidigt kan jag inte påstå att det låter något vidare, det saknas något och sången är för dålig – det finns mer att önska helt enkelt. Men visst, den som gillar akustisk doom eller lite folkiga grejer kanske finner detta album tilltalande, det är i alla fall bra att speltiden är kort.

HHHHHHH