Ewigkeit
Starscape 2.019

Så det tycks som att Ewigkeit är flitiga i år, de har redan släppt ett album som vi inte hann skriva om och nu kommer ett till. Nu är det ju i och för sig så att detta album släpptes redan 1999, eller snarare en annan version av det. Det är andra albumet James Fogartys projekt Ewigkeit som nu fått nytt liv med helt nya inspelningar, den tidigare var ambitiös men det beskrivs som att ljudkvalitén var näst intill omöjlig att lyssna på. I så fall kan det ju vara värt att ta ett nytt grepp och se om man fåt ut mer av det.

Black metal är vad det handlar om, black metal av det episka och symfoniska slaget. Med lyrisk tematik som reflekterat över ett mörkt förflutet och blickar fram mot den okända framtiden. Det är ett rymdtemat album och det känns definitivt episkt, storslaget och dramatiskt. Produktionen är bra men kanske inte något som slår mig som alldeles fantastiskt men den låter modern och känns hyfsat väl genomarbetat. Det är också ett album med hyfsat variation, speltiden är sansad och så vidare, ett album som nog ändå kan gå hem i ganska breda kretsar och inte bara i svartmetallfacket.

Det är bra black metal, underhållande låtar och trevliga melodier och en hyfsat episk känsla. Men jag skulle väl kanske inte påstå att det är ett album som sticker ut eller glänser likt de allra bästa albumen jag hört i black metal genren men det känns ändå som lite av en positiv överraskning, kanske på grund av att jag inte förväntat mig något. Dock saknar jag lite av en hitlåt eller något som verkligen lockar mig till albumet, kanske att det ändå fungerar allra bäst för den som gillar black metal av det mer episka slaget.

Ewigkeit har satt samman ett schysst epos, kanske inte fantastiskt men man kan definitivt lyssna på och uppskatta ett så här trevligt album. Att det sedan har ett flott omslag kan knappast beskrivas som en negativ aspekt, jag tycker definitivt att man kika närmare på detta album – speciellt om man uppskattar rymdig svartmetall.

HHHHHHH