Dronte
Quelque part entre la guerre et la lâcheté

Vad kan det egentligen finnas att säga om ett band som kallar sig Dront och skapar ett debutalbum som heter någonstans mellan krig och feghet? Att de har ett regnande paraply på skivomslaget, är det en indikation på vad som väntar musikaliskt? Det är ett franskt band som man förstås enkelt kan utläsa av bandnamn, titel och låttitlarna. Ett ganska stort band dessutom, lite som ett jazzband med kontrabas och så vidare. De påstås enligt pressutskicket vara svåra att placera i ett fack och man nämner influenser ur ett brett spektrum med exempelvis Meshuggah, Portishead, Deftones med flera. Men hur låter det, är det mer levande än en dront?

Ja, hur ska man placera dessa herrar och damer? Kanske i facket jazzmetall, eller något sådant, progressivt, fantasifullt, ganska kreativt kan det väl beskrivas som. Sång eller talande, alternativt vrålande, sker på franska och det är ju kul då franska är ett ganska fint språk och passar ofta bra även i vrålad form. Det är annars musik som är varierad och inte direkt låter sig placeras i ett förutbestämt fack. Samtidigt är det också musik som utan sången nog hade lämpat sig som hissmusik eller något annat på lite lägre volym. Det är också musik jag tror behöver lite tid för att man ska ta den till sig, det finns nog något att upptäcka för den tålmodige. Det är åtminstone positivt att de håller allt ganska kort och att de faktiskt kommer med kreativa inslag, speciellt det sistnämnda är alltid kul då kreativitet ofta känns som en förlorad konstform inom det musikaliska.

Men är det så värst bra? Jag är inte så säker på det. Det är nog faktiskt inget vidare, åtminstone tycker inte jag det. Det är inte svagt och bandet ska förstås plussas för att de kommer med sådant vi inte hört mycket av tidigare. Men det saknas något, den där sista magin har de inte hittat. Men visst har de idéerna och kreativiteten, det som saknas är att lyckas foga samman dessa pusselbitar till en fungerande helhet och där tycker jag inte att de lyckas speciellt mycket bättre än vad dronten gjorde i sin kamp för överlevnad. Det är inget vidare album helt enkelt, bandet gör mycket positivt men de har inte skapat låtar som man vill lyssna på.

Jag tycker inte Dronte kommer hela vägen, deras musik må vara svårplacerad och kreativ, kanske till och med nyskapande – det är förstås positivt – men den är också oerhört händelsefattig och tråkig. Mer dynamik, mer energi och kanske även något skamlöst klämkäckt hade definitivt inte varit av ondo. Drontes debutalbum visar upp ett band med kul idéer, fräscha musikaliska tankar men också ett album som aldrig riktigt hittar hela vägen fram. Att Dronte kommer att gå samma öde till mötes som dronten är självklart, frågan är väl bara om de kommer att lyckas skapa något intressant innan dess.

HHHHHHH